Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Belägringens tid - A. Missionsrörelsen i de evangeliska landen - Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 177 - -
och andre lutherske vänner uppmanade honom till att börja en
själfständig missionsverksamhet.
År 1849 öppnade han därför i Hermannsburg en missionsskola
med tolf lärjungar. Hans bror Theodor blef lärare vid densamma.
De döda språken lästes icke där, men däremot utbildades de unge
också i landtbruk och handtverk. Harms hyste, liksom Goszner, den
åsikten, att missionärerna borde själfve förtjäna sitt bröd — något som
dock äfven denna missions historia visat vara opraktiskt. Af särskild
anledning hade Harms fattat hänförelse för planen att utsända
samlade missionskolonier. Men de första försöken ledde blott till
öfvei-gifvande af planen. Äfven ett eget missionsfartyg, »Kandace»,
byggdes, men visade sig vara alltför dyrt i längden.
År 1853 utsändes under hela församlingens innerliga förböner
8 prästvigde missionärer och 8 kolonister, som efter ett fruktlöst
försök att fatta fast fot hos Gallafolket i Ostafrika slogo sig ned i Natal,
hvarifrån missionen bredde sig åt flera håll. Hermannsburgmissionen
har senare börjat arbeta också i Indien, Australien och på Nya
Zeeland. Den fann visserligen vänner och gynnare bland lutheranerna
rundt omkring i Hannover, men den uppbars dock hufvudsakligen af
den lilla »bondförsamlingen» i Hermannsburg, som med trons
brinnande kärlek och en rörande offervillighet slöt sig samman kring
Herrens sak och på detta sätt tvänne mansåldrar igenom visat
världen, hvad som kan uträttas, om missionen verkligen blir en
församlingsangelägenhet.
Efter Ludwig Harms’ död 1865 blef brodern, Theodor Harms,
hans efterträdare. Under hans tid inföll den stora krisen, då
Hermannsburg utgick ur landskyrkan på grund af en ny vigselritual,
framkallad genom de preussiska tvångslagarna om civiläktenskap.
Splittringen har fortsatts inom själfva frikyrkan, dock hafva under de
senaste åren inträdt ett bättre förhållande till och delvis samarbete med
landskyrkan.
Vi se sålunda, att denna period är för Tyskland en
grundläggande. Det i början blott här och där sparsamt uppspirande
missionssinnet breder sig till landets alla olika trakter. Under loppet af
en mansålder stiftas de sju efter hand mycket betydande sällskap,
som ännu — blott på senare tiden tillökade med mindre sällskap —
vidmakthålla den tyska församlingens missionsarbete.
H. Ussing. Illustr. Missionshistoria.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
