Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från skolan och gymnasium i Hernösand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade han imellertid med sig och ordning höll han i
skolan, så det pep efter.
Han läste i fjerde klassen, biträdd vissa dagar i
veckan af en så kallad konrektor. Något fusk hos
pojkarne under rektorns läsetimmar tordes ingen
försöka, helst han hade för sed att åtminstone hvad det
geografiska beträffade, uppkalla ynglingarne i
kathedern för att låta dem på kartan göra reda för sitt
kunskapsförrád. Och mången torde minnas, lmru det
smakade, då gubben Jonas någon gång fann sig
föranlåten att med ett visst imponerande målföre säga:
»gå och sätt dig, du kan ingenting!» Det kändes
genom merg och ben, och man var glad att komma ur,
skuggan af hans romerska näsa. Hans son Per
Erik hade, trots respekten, uppsnappat gubbens
skrifna och af honom sjelf gjorda öfversättning af
Sallustius, och i all tysthet lät han sina vänner få en och
annan behöflig vink, huru ett svårare ställe borde
rätteligen förstås, ehuru man, för att ej väcka
misstanka, noga aktade sig att komma fram med gubbens
egna och vackra ordställningar.
Rektorn, som hade sitt hus i närheten af skolan,
bjöd ofta skolungdomen till sig, der de roade sig med
dans och musik, och der det till och med vankades
punsch. Annars var det en vara, till hvars
åtnjutande man fick någon sällsynt gång smyga sig till
bakvägen på någon anspråkslös källare, der man visste
att man ej äfventyrade ett möte med någon af lärarne,
om hvilka man hade sig bekant, att de endast brukade
besöka de större och förnämare förfriskningslokalerna.
Likvisst inträffade med den, som skrifver detta,
att han som gymnasist, i sällskap med tvänue andra
kamrater mötte helt oförmodadt sjelfva lektorn i
grekiskan, den hederlige gubben L—hl, klädd i
himmelsblå bombasinstulubb med stor skinnkrage, just i
dörren till en af stadens källare, derifrån gubben en
vacker månskensafton utträdde.
»Herrarne ämna sig in, ser jag», yttrade gubben,
då vi litet småflata gjorde våra gymnastiska bockar.
»Ja! Det är ej något ondt i det», tillade han
godmodigt och fortsatte sin väg, lemnande oss i den högsta
förtjusning öfver så mycken sokratisk visdom, som vi
tyckte uppenbara sig i hans sätt att bemöta oss i vår
oförmodadt iråkade, högst generade ställning. Det var
som ett högre väsen plötsligt visat sig och som
försvann lika hastigt, under det den ljusblå tulubben
förekom oss som ett stycke af himmelens sky, hvaraf
hans guddom var omsluten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
