- Project Runeberg -  Världsfreden /
223

(1900) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vårt folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Flere författare anmärka också, att iranerna i allmänhet utmärkt
sig genom sin frikostighet samt hällre gåfvo än togo.

Brott imot andras person skulle umgällas dels med böter
till den förolämpade ooh dels med kroppstraff. Blotta hotelsen
att slå en annan friboren man kunde försonas med en bön om
förlåtelse eller ett pänningbelopp. Men uraktlät förolämparen
detta försoningsmedel, så gjorde han sig förfallen till minst 200
spöslag. Såsom en helig plikt åläggas i Avésta de rättrogna att
omsorgsfullt vårda och med mildhet behandla alla nyttiga djur.

I synnerhet voro hundarne omhuldade. Misshandling af dessa
trogna djur var belagd med stränga straff. Förbrytare skulle i
vissa fall sona sina brott med böter, hvarjehanda arbeten eller,
om förmögenhetsvilkoren det tilläto, med gåfvan af ett hus eller ett
stycke åkerjord, eller med mat till ett visst antal personer, eller
med vissa nötkreatur o. s. v.

Den bild Avésta gifver oss af de forne iranerna, framställer
dem på det hela såsom ett kraftigt, modigt, driftigt och redbart
släkte, med djup vördnad för allt heligt och stor aktning för
hvarandras både personer och egendom, samt förande ett enkelt,
tarfligt och härdadt lif, hvilket dock, enligt hvad som antydes i
de yngre delarne af den heliga boken, synes börjat urarta hos
de högre samhällsklasserna.

*



Den rika literatur, som förekommer hos inderna, saknar Sägner,
man hos deras stamförvandter i Iran, hvilkas vetande synes hafva
inskränkt sig till kunskapen om den heliga läran samt till studier
i läkekonst och stjärnkunskap. Huruvida någon vitterhet här varit
idkad, utom den, som framträder i hymnerna, känner man icke.
Sannolikt grunda sig dock de sägner om iranernas forntid, hvilka
först i en långt senare tid blifvit samlade, på sagor och sånger,
som tidigt bland dem varit gängse och då utgjort deras vitterhet,
samt muntligen fortplantats, ehuru de aldrig i sitt ursprungliga
skick blifvit upptecknade. Af dessa fornsägner, som obestridligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:18:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sehop/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free