Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arffienden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställning i en berättelse af Tacitus. Han omtalar, hur efter mordet
på Pedanius och en lång rådplägning i senaten, för hvilken han
närmare redogör, de gamle lagarne blefvo tillämpade och 400 af
den mördades slafvar dödades, Oaktadt hvar och en väl visste,
att knapt någon enda af dem vetat om brottet.
Slafvarnes ofantliga antal måste göra hvar enda medborgare
till soldat. Jordbruk och handtvärk öfverlämnades med förakt åt
dem. Slafvens ställning i ett sådant samhällsystem inses bäst af
det förhållandet, att domstolarne beräknade en honom tillfogad
oförrätt efter den förlust, hans husbonde därigenom lidit. Och
en sådan utveckling hade detta system fått, att slafarbete var
billigare än arbete, värkstäldt med dragare, och i följd däraf en
stor del af det arbete, hvartill vi använda kreatur, utfördes af
människor. De själfständige arbetarnes klass, som skulle utgjort
landets hufvudstyrka, försvann, då arbetet själft blef så föraktadt,
att den fattige medborgaren ej kunde bli handtvärkare, utan måste
förbli ett fattighjon, en tiggare, som af staten väntade bröd och
förlustelser. Den osnygghet, som rådde bland dessa lägre klasser,
var rätta orsaken till den stora utbredning, spetälskan och andra
vämjeliga sjukdomar erhöllo. Försök till sanitära förbättringar
gjordes flere gånger, men de motsvarade så ofullkomligt
ändamålet, att farsoter tid efter annan uppstodo och anstälde förfärliga
härjningar. Ännu under csesarerna och efter allt, som åtgjorts,
visade sig ingen väsentlig förbättring. Romarriket hämtade sig
aldrig från den stora päst i M. Antonius’ tid, som armén förde
med sig hem från det parthiska kriget. Slafsystemet alstrade
denna ringaktning för handeln, som utmärkte romarne. Det hade
till följd, att de kastade sig på advokatens yrke och, när de ej
voro upptagne af krig, sökte en retning i politiska stämplingar
och processer. Den fria arbetareklassens försvinnande var den
medelbara orsaken till republikens fall och käjsardömets uppkomst.
Stormännen splitrade sig i partier, hvilka genom sina strider
om makten störtade landet i borgerligt krig. Dennas hopande
och sedefördärfvets stigande fortgingo med jämna steg. I äldre
Arbetarne.
Stormännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
