Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 15 - 15 April - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115 „ BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
lian vanligen predikade. Och sedan
?upprättade han en anstalt, där många
arma opiumrökare räddades för både
tid och evighet. -Här bodde han själv
och delade allting med sina patienter.
Det hände ofta, att han stod där utan
penningar, men så had han, och Gud
•svarade.
En gång hände det någonting
märkvärdigt, som flera missionärer hava
intygat sanningen av. Det var någonting
liknande det, som hände Elias i öknen
vid bäcken Kerit, och som det står
beskrivet i 1 Kon. 17: 6.
En kusin till honom var präst vid ett
stort avgudatempel i närheten. Denne
besökte honom ofta och brukade då
alltid taga med sig av sitt rika förråd
nå-fgot bröd eller dylikt till honom. Ty
lian aktade honom högt för hans
oegennyttiga levnadssätt, om han än icke
delade hans tro. Li plägade alltid taga
emot gåvan med de orden: ’ ’Det är min
himmelske Faders trofasta nåd." Men
•det tyckte prästen icke om.
En dag sade han: ’ ’Vad har din
himmelske Faders nåd och trofasthet att
.göra med den sakfen? Brödet är mitt,
odh jag ger det åt dig. Om jag inte
rgjorde det, skulle du snart dö av svält.
Din Gud har ingenting alls att göra
med detta."
"Jø, det är min himmelske Fader,
som inger dig den tanken, att du skall
sörja för mig."
"Då skola vi se, huru det går för dig,
när jag slutar med att giva dig bröd",
sade prästen. Och han höll sig borta
■ett par veckor.
Under denna tid tog både maten och
pengarna slut i Lis anstalt, Det var
inte en bit kvar från den ena måltiden
till den andra. Men han visste alltid råd.
Han gick allena in i sitt rum, böjde
sina knän och bad till sin himmelske
Fader. Han påminde honom också om
sin släktings hånfulla ord och bad; att
Gud ville förhärliga sitt stora namn
genom att också denna dag sända dem,
vad de behövde.
Och svaret kom genast. Medan han
ännu låg på sina knän, hörde han
utanför fönstret ett ovanligt skrik och
flaxande och därpå någonting tungt,
som föll. Han gick ut på gården och
såg då en skara korpar uppe i luften,
och en av dem hade tappat ett stort
stycke kött, som nu låg framför hans
fötter. Längre fram på gården låg ett
stort bröd, som en annan fågel hade
tappat.
"Det är min himmelske Fader, som
av sin stora godhet sänder mig detta",
sade Li.
Medan köttet stod och kokade på
elden, kom hans släkting prästen åter på
hesök. Han frågade genast spefullt:
"Nå, har din himmelske Fader sänt dig
något ?’’
"Kom och se", sade Li. Och med
glädje visade han prästen, vad de skulle
ha till middag.
’Vad ? Varifrån har du fått detta ?’’
sporde den andre förundrad.
"Min himmelske Fader har sänt
det", svarade Li. "Det var han, som
ingav dig den tanken, att du gång efter
annan skulle giva mig bröd. Men då
du icke längre ville göra det, så var
det lätt för honom att finna andra
sändebud. ’’
Och så berättade han, huru
alltsammans hade gått till.
Denna gången gjorde prästen inga
invändningar mot "den himmelske
Faderns nåd", utan började tvärtom att
med iver fråga om vägen till frälsning.
Det dröjde icke länge, förrän han blev
döpt i Jesu namn, och han lämnade med
glädje sin inkomstbringande ställning
som avgudapräst för att förtjäna sitt
bröd som lärare. Under böxareupproret
dog han som martyr.
O du, som gav litt liv för mig
och upp ur graven stod,
mitt hjärta vill jag giva dig.
Det tag, o Jesus god!
Som frukt utav ditt liv, din död,
mig bärga hem från tidens nöd.
cssa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
