Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 31 - 5 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET 242-
sådana lagar, som äro nedskrivna i
dessa kapitel.
Va förstå lätt, att om Herren vet sig
behöva skriva sådana lagar för
människan, så är därmed sagt, att det
finnes möjlighet för människan att begå
dessa brott, vilka Herren förbjudit i
dessa lagbud. Hade icke så varit fallet,
skulle dessa bud och rätter varit alldeles
överflödiga. Det är allt för sant, att
människan i sin natur bär fröet till alla
de brott, som Gud förbjudit, oeh detta
låter oss förstå, huru sanna dessa
Herrens ord äro, vilka stå nedskrivna i det
tredje kap. av Romarbrevet. Men vem
tror väl detta? Och om man trodde
dessa Guds vittnesbörd, så skulle
världen vara mindre stolt och följaktligen
hava användning för den hjälp, som
Gud givit i Frälsaren från synd och
skuld. Herre, lär oss att känna oss
själva! CSSn
Små räkningar.
Utanför en av de stora
arbetareka-särnerna i Berlin träffade en läkare
en av sina bekanta, en förmögen man,
som alltid var redo att giva sin skärv
och taga del i allt slags
välgörenhetsarbete.
’ ’Kom med mig’’, sade läkaren. ’
’Måhända kan du här uträtta mer än jag.
Jag har kallats till en man, som gjort
självmordsförsök; jag tror, att det är
näringsbekymmer med i spelet".
Och det var så.
Då de två vännerna kommo in och
varseblevo hustruns och barnens
utmärglade ansikten, sågo de blott på
varandra. Därpå tog den ene itu med
att förbinda det sår, som mannen
tillfogat sig, den andre tog upp ur fickan
sin portomonä och sände äldsta
barnet att köpa bröd och andra matvaror.
Då den första hungern var stillad,
började hustrun ursäkta mannen och
hans attentat mot hans eget liv.
"Det var förtvivlan, som drev
honom därtill", sade hon. "Han är flitig,
vill gärna arbeta, om ban blott kan få
arbete eller har penningar att köpa
läder tor; han är nämligen skomakare.
Tidigt, i ni"i"ie gjorde han ett sista
försök. Många kunder voro ännu
skyldiga honom smärre belopp. Så hade
han gått till en rik man, åt vilken han
förfärdigat ett par stövlar för sex
veckor sedan, men han fick icke tala
med honom. Tjänaren yttrade, att
pengarna skulle bliva sända så fort
som möjligt. Så kunde min mail ej
förmå sig att återvända hem igen till
oss med tomma händer och — så gjorde
han det förskräckliga".
Samma afton genomgick den
förmög-ne herrn alla sina räkningar. De
stora voro allesammans betalade. Men
mer än en räkning fann han, att han
lagt åsido, emedan den var så
obetydlig. Till sist fann ban också en —
skomakareräkning på ett par stövlar.
Han läste namnet. Det var den man,
som samma dag velat avhända sig
livet. Han ringde.
"Har denne man varit här i dag",
sporde han betjänten, som kom in.
Tjänaren bejakade detta.
Herrn lade tillsammans i en hög alla
de små räkningarna.
"Dessa äro de viktigaste av alla.
En hel familjs liv och död kan bero på,
att de bliva ordentlig betalade".
Men skomakarens familj hade
funnit en vän i nöden för framtiden.
Sann kristendom visar sig framför
allt i att handla rätt i det lilla. Må
Herren även beträffande jordiska ting
göra oss till trogna förvaltare; vi
skola en dag inför Herren avgiva
redogörelse för vår förvaltning.
C22U
UNDER VANDRINGEN.
Jag ofta bävar, när stormen ryter
och blir förlägen, när brödet tryter,
men se, min Fader det märker grannt,
och liksom förr är han® löfte sant:
"I nöden skall du blott imig åkalla.
Till jorden skall ej en sparv få Æalla
med mindre jag vill det hava så.
•Jag mättar säkert er båda två."
A. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
