Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 45 - 11 Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET
3-25
tånge, inen blott för att dölja och
beskydda honom för hans fiender. De
skulle hava honom i säkert förvar,
såsom en kostelig juvel, på det ensliga
slottet Wartburg.
Adertonde Kapitlet.
Under det nu hela världen, med
undantag av några få inom det avlägsna
slottet, förvånade undra på vad det
blivit av Luter, hans familj
förskräc-kes övermåttan över hans öde,’
Witten-bergarna sörja över honom och frukta
att han fallit i sin fienders händer,
vilja vi träda in i det dystra slottet
Wartburg och göra fången ett besök
i hans lugna fristad.
Men är väl detta augustinermunken;
den där riddaren, vars klädedräkt och
långa skägg påminna om krigaren,
men icke om predikanten! Han har
svärdet bundet vid sin sida, men
ganska snart märka vi, att det svärd han
gör bruk av, är av helt annat slag,
nämligen "Andans svärd, som är
levande Guds ord". Fången förspiller
icke sin tid i sysslolöshet, utan
arbetar jämt. Då han nu icke får predika,
tjänar han den goda saken på annat
sätt. Han översätter bibeln på tyska
språket.
Dagar, veckor och månader förflöto.
Riddaren Georg — så kallades Luter
under sin vistelse på Wartburg —
började bliva mycket ängslig över att vara
så undangömd. Han ville hèllre vara
mitt ibland farorna och fortgå i sin
verksamhet, än sitta så gott som i ett
fängelse. Han har nu en tid även
legat sjuk och är full av oro över sina
vänner.
Luters fiender hade hoppats, att, om
han också icke var död, de åtminstone
skulle slippa höra något mera om
honom. De upptäckte dock snart sitt
misstag. En mängd skrifter, som han
författade i sitt fängelse, kommo ut
tätt efter varandra. Ingen visste
varifrån de kommo, men över allt
mottogos de med glädje. En gång gjorde
han ock i sin riddardräkt en resa till
Wittenberg, besökte där sina dyra
vänner och kom åter oskadad till
Wartburg.
Vi må dock ej tro, att alla de, som
jämte Luter satte sig upp mot
påve-dömets villfarelser, även voro fromma
och goda kristna. Nej, långt därifrån.
Bland Wittenbergs studenter och
borgare funnos många oroliga människor,
vilka handlade så, som trodde de att
religionen bestod uti att blott nedbryta
bilder och smäda prästerna. Bland
dessa var även en av stadens
skollärare. Han ropade en dag genom
fönstret till sin granne och sade till honom,
att, han skulle komma och taga sina barn
från skolan, ty det var till ingen nytta
att inhämta kunskaper. I anledning
av sådant uppstod ett sorgligt virrvar
och stora oordningar i Wittenberg.
Vilken skulle väl nu avhjälpa sådant ?
Kurfursten? Nej, han var redan
gammal och behövde lugn och stillhet.
Dessutom var han även för mycket
fredsälskande. Han älskade mest att
åse glada barns lekar, att giva dem små
gåvor och göra sitt folk lyckligt. Huru
skulle väl han kunna lära de svärmiska
bland folket, att det icke var nog med
att nedgöra den falska religionen, utan
att det ock fordrades ett ödmjukt och
troget vidblivande vid sanningen.
Luter! Luter! Så ljöd det
enstämmiga ropet i Wittenberg. När
hjorden nu var stadd i en sådan fara, varest
var då den trogne herden?
Luter var redobogen att återvända
till sin post. Tidigt på våren 1522.
förr än träden, som omgåvo Wartburg,
hade hunnit lövas, bjöd reformatorn
sitt sista farväl till det gamla ensliga
slottet, vilket under flera månader hade
utgjort hans tillflykt, Han red utför
berget och återvände till den värld,
som för honom var så full av faror.
Om farorna bekymrade han sig nu föga.
utan gick glatt framåt i den Herres
namn, vilken han tjänade i det honom
förelagda verket.
Samtidigt med Luter reste även två
unga schweizare till Wittenberg för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
