Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5 - 1 Febr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BARNTIDNINGEN ’SENAPSKORNET
.35
En oförgätlig bal.
Följande sanna berättelse
framställer en tilldragelse, som ägde rum
på ön Fyen i Danmark för något mer
än en mäniskoålder tillbaka.
Vid den tiden stod det sorgligt
till med det kristliga livet så väl
på Fyen som på andra ställen i
Danmark. Andlig död och
likgiltighet hade som en följd av den då
härskande rationalistiska tidsandan
till den grad gripit omkring sig, att
det på den tiden var ganska
sällsynt att finna en människa, som
bekymrade sig om sin själs frälsning.
— En sådan sällsynthet hade man
emellertid i en gammal, ogift man
vid namn Matts, vilken för sin tros
skull kallades "Helig-Matts" — en
benämning, som visserligen givits
honom till smädenamn, men vilken
därjämte uttryckte den iblandade
känsla av vördnad och motvilja, som
folket hyste för denna allvarlige och
ödmjuke man. Matts hörde
nämligen till de från världen helt
utgångna kristna, som på sin
omgivning ovillkorligt göra intryck genom
sin hjärtliga ödmjukhet och sitt
anspråkslösa väsen. — Han brukade
gå omkring från by till by på Fyen
ocih sälja andliga böcker. Där han
låg över natten, plägade i
allmänhet många människor samlas, dels
av nyfikenhet, dels av ett omedvetet
intresse för den underlige mannen.
Vid sådana tillfällen talade han på
ett hjärtligt, enfaldigt och gripande
sätt om "det ena nödvändiga". Det
gick liär, såsom det tyvärr allt för
ofta går, där Guds råd om syndares
frälsning förkunnas: få eller inga
togo det till hjärtat. Fyenborna
menade, att det kunde vara bra nog
att tala med eller höra på
"Helig-Matts", blott man icke gav sig till
att grubbla över hans "underliga
idéer".
En gång hände det sig, att Matts
under sina vandringar sent en afton
kom in i ett lius, varest bröllop hölls.
Hade han vetat detta, så skulle han
heller icke hava gått in, sade han
sedan själv, men han visste det
icke. Han råkade komma in i
matrummet, där han som vanligt genast
utbjöd bibeln och andra andliga
skrifter ; men han fann ingen
köpa-re. Alla hade böcker nog, ocli Matts
hade icke heller några "roliga
böcker", sade man. Emellertid
började man vilja traktera den
oväntade bröllopsgästen. Först skulle
han ha sig en "snaps", men han
svarade:
"Nej, jag tackar, brännvin
använder jag icke."
Därpå bad man honom sätta sig
till det dukade bordet och äta,
vartill han svarade:
— Ja tack ! Mat kan jag nog
behöva, ty jag är hungrig."
Ryktet att "Helig-Matts" hade
kommit till bröllopet spridde sig som
en löpeld från mun till mun bland
de talrika gästerna, och medan han
åt, uppgjorde man i dansstugan
planer, huru man bäst skulle kunna
driva spektakel med "Helig-Matts"
och hava roligt åt honom. Man
kom snart överens, att han skulle
dansa för dem; ty man visste att
han dåligt skulle reda sig därmed,
så àtt de nog skulle få roligt. Hade
han kommit till bröllopet, så skulle
han icke slippa därifrån, förrän det
kunde sägas, att "Helig-Matts"
hade dansat. -—• iSå snart han ätit,
anmodade man honom artigt att gå
med till det närbelägna huset, och
han blev sålunda förd in i
dansstugan, varest man just hade avbrutit
dansen för att tag-a emot den nye
(Forts. & sid. 37.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
