Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 34 - 22 Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
BARNTIDNINGEN SIENA PSiKORN ET
het i hans död. Hans död bliver då
endast en martyrdöd, en from
människas tåliga lidande, och det kan
ieke frälsa någon fördömd
människa från de eviga strafflidandena.
Där kunskapen är så fördunklad, där
måste man börja med mjölfeen igen,
även om man förr har haft den
klaraste kunskapen, man är då till sin
kunskap lik det okunniga barnet.
När aposteln i vers 13 säger: han
är ett barn, så vill han icke med1
detta säga, att han står i ett lyckligt
barnaförhållande till Gud, utan att
han till sin kunskap är ett barn.
"Ty var och en, som får mjölk, är
oerfaren i rättfärdighetens ord, ty
han är ett barn. Men dem som äro
fullkomliga, tillkommer den stadiga
maten", dem som hava sina sinnen
genom vanan övade till att skilja
mellan gott och ont.
"Fullkomliga" betecknar icke
här; att man icke har någon synd
eller brist, icke heller att man har
en fullkomligt felfri kunskap oeh tro
utan det står såsom motsats till den
oerfarenhet i rättfärdighetens ord,
som likställer en med det okunniga
barnet. Ilan kännetecknar dessa
fullkomliga med det, att de hava
sina sinnen genom vanan övade till
att skilja mellan gott och ont. Och
det hava alla Herrens elända, hur
skröpliga och bristfälliga de än må
vara. Om de än icke kunna med
tydliga ord klart framställa
skillnaden mellan sanningens predikan och
en predikan, varuti översteprästen
undanskymmes eller på ett mera
dolt sätt förnekas, så hava de docfc
en övning i vad som duger till
verklig samvetströst, och vad som icke
duger; ty det är deras dagliga
övning att näras och hugsvalas av den
stadiga maten.
Naturliga får äro icke ansedda
för några synnerligt kloka djur;
men de äro ansedda för att hava en
fin hörselförmåga. Och Jesus
liknar sina lärjungar vid får och säger:
"Mina får höra min röst, och jag
känner dem, och de följa mig."
Joh. 10: 27. Det är dessa får, som
kallas fullkomliga i det avseendet,
att de hava sina sinnen genom
vanan övade till att skilja mellan gott
och ont. Det är särskilt i
"matfrågan" som apostedn här giver detta
omdöme. Och det är just i den
frågan, som Jesu får äro synnerligt
finkänsliga.
När aposteln säger, att den
stadiga maten tillkommer dessa, har han
därmed betecknat, att de äro
mottagliga för den. Men han har icke
velat säga, att maten är tillagad
endast för dem. Nej, han beklagar,
att de tröga icke behöva den stadiga
maten till deras själs näring.
Kristus är given åt alla, och gästabudet
är berett åt alla. Matt. 22: 1—14.
Och det är Herrens allvarliga vilja,
att alla måtte hörsamma kallelsen
och infinna sig vid det i evangelium
för alla dukade bordet. — O, måtte
ingen av oss "höra till dem, som
undandraga sig till förtappelse,
utan till dem, som tro för att vinna
sin själ"!
Forts.
En liten skrifts mission.
Två unga fruntimmer reste en
dag tillsammans på en järnväg. Vid
en station kom en medelålders herre
in i samma vagn som de. Han satt
en stund helt tyst, under det de två
livligt samspråkade. Snart tog han
dock upp ur sin resväska två små
traktater, räckte dem till de två
vännerna oeh bad dem vänligt emot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
