- Project Runeberg -  Barntidningen Senapskornet / Årgång 10 - 1920 /
402

(1917-1920)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 51 - 19 Dec. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

402

• BARNTIDNINGEN SENAPSKORNET

römnia dig, att Kristus är din
broder, din skatt, ja, mer din, än en
man är sin hustrus, en son sin
faders, såsom han säger i Es. 8: "Se
här är jag och barnen, som Herren
har givit mig." Om han är vår
broder, så är hans Fader även vår
Fader.

Detta är nu den stora glädje, som
åter i dessa högtidsdagar förkunnas
oss genom denna änglapredikan.
Gud give oss alla sådan hjärtan, att
vi behöva emottaga och behålla
denna stora glädje! Luther.

cssn

Julafton i blockhuset.

orts.)

"Dumheter", utbrast Björk. Julafton
och dop, det var dà väl mycket på en
gång. Men då nu både pastorn och
hustrun ansatte honom med
föreställningar och böner, ruskade "nan på sig och
svarade: "Gärna för mig må ni döpa
pojken, jag är väl ingen hedning heller.
Men i dag har jag inte tid."

Han ville gå, men lille Paul hade fattat
tag i hans rockskört och ropade med
bedjande röst: "Julafton, julafton, Paul vill
ha en julgran."

Det ryckte i faderns ansikte.

"Öumheter", upprepade han, i det han
häftigt gjorde sig lös från de små
händerna och skyndade ut Hustrun gick
efter honom.

"Kunna vi verkligen icke skaffa gossen
en julgran", sade hon. "Jag tror, att jag
har en gammal vaxstapel."

"Låt mig vara i fred för dina
barnslig-heter", snäste han, ’’jag har annat att
göra."

Fru Björk ville dock ej gärna neka den
lille att få sin önskan uppfylld. Alltså
tog hon sin mans yxa, som låg i köket,
gömde den under förklädet och smög sig
försiktigt ut genom bakdörren. Strax
därpå kom mannen in i köket och letade
efter sin yxa. Då han ej hittade henne,
gick han förargad sin väg för att låna
en av drängarnas. Ute på gården mötte
han sin hustru, som kom gående med
hastiga steg och höll någonting gömt
under förklädet.

"Vad gör du här ute i snön", ropade

han; "gå du in och laga, att vi få något
varmt i oss snart, det är förskräckligt
kallt i kväll."

Under tiden hade pastorn en hemlig
rådplägning med Greta, varvid flickans
ögon lyste allt klarare och färgen på
hennes kinder höjdes.

"Ja visst, om jag ber Frans, så går
han säkert efter en liten gran. Och några
äpplen ha vi kvar, och jag tror också det
finns en gammal vaxstapel. Tänk, vad
barnen skola bli glada!"

"Och under tiden klipper jag stjärnor
och kors av vitt papper’’, utropade
pastorn, i sin iver ryckande ut det ena
bladet efter det andra ur sin
annotationsbok. "Och så behöva vi också en vit duk
och en ren slfcål. En .bibel finns väl i
■huset?"

"En bibel", frågade Greta, i det hon
stannade på tröskeln. "Ja, den ligger
kanske den också i den gamla kistan på
vinden, där mor vid flyttningen lade ner
alla saker, som vi ej begagna."

Pastorn såg efter henne med en suck.
Just därför att hon talade så otvunget
oeh öppet, gjorde hennes ord honom så
mycket mer ont. Hela sex år hade
sålunda bibeln legat i kistan, utan att
någon i detta hem begagnat den eller
behövt den! Var det väl underligt, att
Guds välsignelse fattades, där man
glömde hans ord och ordningar? "Ack,
kom, Herre Jesus", suckade han.

Greta hade emellertid sökt upp Frans,
som först helt förvånad hörde på henne,
men sedan nickade belåtet med sitt gråa
huvud. Han var alltid med, när det
gällde ett upptåg eller en överraksning.
Även torde länge sedan glömda bilder
från hans ungdomstid framträtt för hans
minne ,ty han var liksom hans husbonde
född i Tyskland. Men det var för
besynnerligt, att han ej kunde få rätt på sin
yxa, som han ändå alldeles nyss förut
hade lagt ifrån sig. Nå, han fick väl
taga Wills i stället. Och så hände det
sig ,att tre personer på olika tid och från
olika håll, var och en med en lånt yxa
i handen, smögo sig ut i skogen och
sedan med var sin liten gran under armen
obemärkt smögo sig in igen. Björk gick
in i vedboden för att yxa till en fot för
sin gran. Hustrun skyndade, sedan hon
gömt sin gran i köket, upp på vinden för
att i den gamla kistan söka några
prydnader till den. Där fann hon Greta, som
letade av alla krafter.

"Vad har du här att göra, Greta’’,
frågade hon förargad. "Gå ner strax."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:20:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/senap/1920/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free