Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tyckte Beda om predikan?
— Jag vet inte, undvek fröken Beda, hon
tyckte inte om frågan.
— Hvarför skulle Beda gå då?
— Någon måste ju. — Hon hade tagit af
sig kappan och hängde just upp kapotthatten.
— Måste? Det säger Beda alltid.
— Ja, annars bli Tidemans stötta.
— Det får de. Både kyrkoherden och
Ma-thilda.
— Det menar inte Cecilia.
— De ha ingen uppriktig tro.
— Ja, det säger Cecilia alltid, sade Beda
medan de följdes åt in.
Det blef ständigt samma dispyt, så snart
Beda gick och hörde kyrkoherde Tideman, och
när systrarne voro af olika mening, lät det, som
om de grälade. De talade alltid så i korta, trubbiga
satser och de torra rösterna, som godt kunde
tas för hvarandras eko, blefvo lätt gälla.
Kanske hade de vant sig så, för att fadern, som
blifvit döfvare och döfvare under senare år, alltid
varit utom sig af förbittring, om han inte hörde.
Den ena måste också alltid säga ifrån hvad hon
tänkte, om än den andra visste det lika bra förut,
eljest skulle de kännt sig falska, men när det
var gjordt, voro de till freds båda två och
började genast med andra saker, ifall det fanns
något att tala om. Annars tego de hur länge som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
