Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonblicket var det inte mycket med »den
hurtigaste af de hurtiga flickorna på Tunstorp.
Hon hade ändå hunnit lugna sig, då Elsa
Strömvall kom in till henne, något försagd och
med en stilla uppsyn. Dagmar gjorde ingenting
för att dölja sitt obehag af besöket, men Elsa
låtsade inte märka det utan sade endast:
— Tänk, om jag finge tala med Dagmar så
som om Dagmar brydde sig om mig.
— Var så god, Elsa.
— Jag skulle önska, jag kunde vara så
frisinnad och modig som Dagmar.
— Det beror väl på dig själf.
— Nej, det gör det nog inte, men då skulle
jag försöka förstå andra bättre än Dagmar vill
göra.
— Jaså.
— Dagmar är en sådan människa, som alla
skulle hålla af.
Dagmar skrattade till:
— Är jag det. Det var något nytt.
— Men det är så många, Dagmar
ringaktar att lära känna.
— Jag är kanske högfärdig, undrade
Dagmar.
— Ja, det är allt Dagmar ibland.
— Fråga hvarenda arbetare hemma på
Tunstorp, fråga tjänstfolket eller torparungarne,
så kan Elsa få höra. Högfärdig? Nej, det vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
