Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - II. Första fröet till Frälsningsarmén sås i svensk jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första fröet till Frälsningsarmén sås i svensk jord
ungefär hundra engelska mils avstånd från kusten. Med anledning av
detta företag skulle han resa till ort och ställe för att övervaka arbetet
och ämnade tillika med sin fru en tid slå sig ned i Värnamo, en
betydande köping, genom vilken järnvägen skulle dragas.
Herr och fru Billups, som visste om hur nedbruten jag var, bjödo
mig att följa med dem till Sverge på några veckors semester. Jag
skulle icke endast vara deras gäst, utan de erbjödo sig även att betala
resekostnaderna för mig. I deras sällskap färdades jag över Dover till
Ostende, min första resa över kanalen, och sedan, med ett och annat
uppehåll för att fru Billups ej skulle bliva alltför trött, till
Köpenhamn och Malmö.
I Hamburg inträffade en händelse, som, hur obetydlig den än var,
skulle få sin betydelse för mig i kommande dagar. Efter middagen på
hotellet samma afton, som vi anlänt, frågade mr Billups mig om jag
ville gå med honom till ett litet missionshus, där en förening av
engelsmän och tyskar höll möten för engelska sjömän, som med sina fartyg
kommo till den stora hamnstaden. Vi hittade utan svårighet till lokalen.
Jag blev genast intresserad av några tyska sjömän, som hörde på och
försökte följa vad som sades i mötet. Sedan jag talat en stund till mina
landsmän, slog den tanken mig, att jag även kunde rikta mig till
tyskarna, om jag blott hade någon, som vore i stånd att översätta mina
ord för dem. Jag vände mig till, vill jag minnas, den engelske
missionsföreståndaren och frågade honom om han talade tyska och om han i
så fall ville tolka åt mig. Han besvarade mina frågor jakande. Jag
fortsatte då att predika på mitt modersmål, och min vän återgav det sagda,
mening för mening, på tyska språket.
Mötet och allt, som stod i samband därmed, försvann snart från mina
tankar, upptagen som jag blev av mångt och mycket under fortsättningen
av min resa, men jag fick ett slags förkänsla av att jag oförmodat hade
råkat på ett bra sätt att övervinna våra svårigheter med språk, i det att
vi, om vi använde oss av tolkar, bleve i stånd att tala till vilket folk
som helst på dess eget tungomål.
Mitt värdfolk och jag fortsatte vår resa. Den sista biten foro vi
landsvägsskjuts. Några dagar senare funno vi oss lyckligt och väl
installerade i en stor bondgård strax utanför Värnamo, vid ån Lagan och
omkring fyrtiofem engelska mil från Jönköping. Då vi varit där en liten
tid, började jag oroas över att bondens hustru och hennes tjänarinnor
ej kunde taga del i de bönestunder som jag på min vänlige värds anmo-
25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
