Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - II. Första fröet till Frälsningsarmén sås i svensk jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Femtio års fälttåg
dan dagligen ledde. Jag tänkte på saken och tyckte att de gärna kunde
uppmanas att närvara, även om de icke förstodo vad som sades. Det
blev som jag önskade, och tjänstefolket visade stort intresse. De
medförde var och en sin svenska bibel och följde med läsningen. Andra
eller tredje morgonen, vilket det var, bad en av flickorna om tillåtelse
att få bjuda in sin far, som arbetade på gården, och det fick hon gärna.
Morgonen därpå visade en annan av tjänarna tecken till djup rörelse.
Vi fingo efter något besvär veta att den unga kvinnan var bekymrad
över sina synder.
Dessa förhållanden gjorde att jag fortsatte med våra små
sammankomster, vilket mycket gladde fru Billups. Mr Billups’ arbetsledare,
en råbarkad engelsman av äkta rallartyp, som visade föga eller intet
intresse för religionen, hjälpte mig att taga reda på om det fanns någon
i samhället, som kunde tala både engelska och svenska. Vi begåvo oss
till banken, där mr Billups hade sina affärer, och där fingo vi tag på
en skotte vid namn Duncan, som kunde tala båda språken. Jag
presenterade mig och frågade honom om han ville vara vänlig och komma
till oss några morgnar för att läsa Bibeln för oss på svenska och
översätta ord för ord vad jag önskade framsäga i bön. Efter en smula
övertalning från min sida gav han, ehuru tveksamt, sitt samtycke. Morgonen
därpå infann han sig mycket riktigt, och vi begynte.
I ett litet rum, där ett litet sällskap var samlat — bestående av herr
och fru Billups, den förstnämndes närmaste man, bondhustrun, hennes
tre tjänarinnor, fadern till en av dessa, skotten Duncan och jag —
började den metod med vittnesbörd, inbjudning och undervisning att
användas som sedan blivit tillämpad av Frälsningsarmén runt hela
världen och som lånat oss människornas öron i alla länder, fastän talarna
i många fall icke behärskat något mera språk än sitt eget. Om vi alla
än vore aldrig så skickliga att tala främmande språk och kunde göra
oss förstådda, vart vi än komme i världen, skulle vi dock ha en
stammande tunga, så framt vi icke vid förkunnelsen av
frälsningssanningarna använde oss av det enkla, rättframma sätt att uttrycka sig som
denna metod erbjuder.
Den första morgonen läste Duncan efter mig vers efter vers ur Guds
ord. Jag framställde några anmärkningar, särskilt riktade till den
flicka som dagen förut visat nöd för sin själ, och min tolk översatte
dem, synbarligen mycket besvärad och nervös. Mot slutet av
bönestunden var flickan alldeles förkrossad av sorg över synden. Vi läto alla de
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
