Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XV. Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frälsningsarmén på den svenska landsbygden
hästarna’. Innan vi slutat mötet, kom mannen till detta och ville att vi
skulle bedja med honom. ’Se’, sade han, ’jag hade beslutat att bli frälst
i kväll. Men när jag kom till »frälsninga», så var frälsningsfröknarna
inte hemma. Sedan fick jag fatt i er på vägen, men då gick det så där
illa med skacklarna. Jag kom hem och fick fatt i en ny skackelkrok,
satte mig på hästen och red till platsen, där jag tappade bort er. När
jag såg att ni fortsatt, sade jag till frestaren: »Nej du, Horn-Per, det
här ska du inte ha någonting för, i kväll skall jag bli frälst.» Så kom
jag hit, och nu skall jag bli frälst.’ Mannen blev frälst och mycket
lycklig. Han drabbades sedermera av en bråddöd och dog i tron på
Herren.
Under ett förmiddagsmöte vid en utpost var mycket folk samlat.
Mitt i mötet började några av de närvarande högt gråta, så att ledaren
måste avbryta sitt tal. Vi sjöngo en sång, och tre själar kommo genast
och böjde sig för Jesus. En kvinna, som jag talade med, blev så ond,
att hon utbrast: ’Jag har tyckt om Kårström förr, men nu är jag så
arg. Att man inte kan få vara i fred!’ Så sprang hon på dörren. Då
hon gått ett par stenkast, måste hon dock vända om, bad mig om
förlåtelse och lämnade sig åt Gud. Fyra andra själar följde hennes
exempel. Ett saligt möte — inalles sju själar vid korsets fot!
Under en kaffefest, då lokalen och soldatrummet voro fulla av folk,
kom en hästskojare, som man kallade ’Storsnyggan’, in i lokalen. Han
var ökänd för sitt vilda liv, brukade sällan vara nykter och hade
slagit sin hustru, så att hon nästan var krympling. ’Storsnyggan’ gick
direkt fram till kaffebordet och ropade: ’Jag skall bli frälst i kväll,
Kårström!’ Då jag icke svarade honom utan gick ut i soldatrummet,
följde han efter mig och upprepade vad han sagt. När jag alltfort icke
svarade, sade gamla mormor, som jag förut berättat om: ’Kära, söta
Kårström, tala med honom, kanske han verkligen vill bli frälst.’ Jag
uppmanade då mannen att böja sina knän, vilket han också gjorde.
Därefter gick han ut i lokalen och ropade högt under folkets skratt:
’Nu har jag bett, men inte vet jag om jag är frälst, inte!’ Senare under
festen frågade kaptenen om det fanns några, som på måndagen ville
komma och hjälpa till med att iordningsställa lokaltomten. Kl. 6 f. m.
innan officerarna ännu stigit upp, var ’Storsnyggan’ där och bankade
på dörren till officersbostaden. Han arbetade styvt hela dagen. På
kvällen hade man ett bönemöte, och då talade man med och bad för
honom, men det blev ännu intet genombrott för honom. I tisdags-
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
