- Project Runeberg -  Sextio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882-1942 /
484

(1942) [MARC] Author: Evald Malmström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Femtio års fälttåg : Frälsningsarmén i Sverige 1882—1932 - XXXIII. Frälsningsarmén förr och nu och särskilt dess förhållande till allmänheten, pressen, myndigheterna och de kristna samfunden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Femtio års fälttåg

upprättande för de fallna. »Jag känner i åtskilliga fall», skrev
stadsfiska-len i en västgötastad, »personer, som genom att gå in i
nykterhetsföreningar sökt upprättelse men gång på gång fallit. Andra ha varnat dem
och själv har jag predikat för dem, allt utan resultat. Men så har
Frälsningsarmén kommit emellan, och rätt vad det har varit, har jag till min
glädje och förvåning fått se dem som nyktra, ordentliga
frälsningssoldater.»

Den ställning som Sverges kristna intogo till Frälsningsarmén, då den
började sin verksamhet i vårt land, var mycket olika. Somliga hälsade
Armén med den största glädje som en Herrens utvalda tjänarinna för
människornas frälsning. Andra fördömde Armén som den största
villfarelse och gav den de mest nedsättande namn från apokalypsens mörka
register. Och denna ställning följde icke samfundsgränserna. Det fanns
frikyrkomän, som mottogo salvationisterna med öppna armar, och
präster, som ljungade och dundrade mot dem i helig vrede: men det fanns
också vänligt stämda kyrkans män och oförstående och avogt stämda
medlemmar i de fria samfunden.

Till de första vännerna i Stockholm hörde en grupp metodistpastorer,
bl. a. F. U. Liljegren, J. M. Erikson, Carl Hultgren och Fredrik Åhgren,
ganska naturligt i övrigt med tanke på Frälsningsarméns nära släktskap
med metodistkyrkan. Flera andra Herrens tjänare bevistade i de första
dagarna Arméns möten och deltogo även i dem med bön och
vittnesbörd. Sommaren 1886 berättar Stridsropet^ »Våra möten i ridhuset ha
under de senaste dagarna varit besökta av en stor mängd resande
predikanter från nästan alla delar av landet. Stor frihet har varit rådande,
och härlig välsignelse har tillflödat oss. Vid ett tillfälle fingo vi höra
kraftiga vittnesbörd även från tvenne finska bröder, en missionär och en
prästman, vilken senare även sjöng en solosång för oss på ett särdeles
tilltalande sätt.»

Ett par nummer senare skrives i »Ropet»: »En kontraktsprost med
några ämbetsbröder besökte vårt möte i ridhuset i söndags kväll. Med
stort intresse iakttogo de allt som passerade under mötet, vid vars slut
prosten vände sig till broder M. och yttrade: ’Det förvånar mig att se
Frälsningsarmén sådan här, då jag tänker på allt vad jag läst om den i
tidningarna. Här kan jag ej finna något, som strider mot sann
kristlighet. Vad jag särskilt beundrar är det allvar, den frihet och ande som
här äro rådande. Är detta Frälsningsarmén, så kan jag ej annat än
önska Guds välsignelse över densamma.’»

484

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:21:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sextioar/0534.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free