Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Frälsningsarmén i Sverige 1932—1942 - 1936
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1936
känna sina ögon tåras och förnimma en hoppets stråle in i sin själ, då de komma
ihåg vår hemgångne kamrats vänlighet och hans allvarliga strävan att hjälpa dem
till rätta.
Men i allra högsta grad tillhörde hans hjärta barnen och de unga. Och hans
förståelse för de ungas sak och hans intresse för ungdomens frälsning bevisar
kanske mer än allt annat hur intimt han verkligen hade kontakt med sin samtid
och dess andliga utveckling.
Erik Lunds vakenhet och klara förståelse av tidsförhållandena gjorde att han
i sitt arbete, mer än de flesta i sitt, tillämpade nya idéer och metoder. Han
kunde i det fallet vara nog så djärv, men hans klara intellekt och hans säkra
smak gjorde att han aldrig förföll till billigt effektsökeri och tarvlig smaklöshet.
Brigadör Erik Lund föddes i Dannemora den 6 maj 1877 och kom till
krigsskolan från Uppsala den 17 februari 1900. Efter att ha innehaft
åtskilliga förordnanden såsom kårofficer, bland annat såsom befälhavare
vid några av landets största kårer, och en del speciella förordnanden, blev
brigadören i augusti 1917 utnämnd till fängelsemissionär och ett par år
senare till assisterande sekreterare för vårt manliga sociala arbete. Någon
tid därefter förordnades han till assisterande nationell
ungdomssekreterare, varefter han innehade posten som t. f. socialsekreterare samt
därefter som sekreterare för organisationsdepartementet för att den 20
september 1934 utnämnas till chef för vårdanstalten på Kurön.
En påminnelse om Frälsningsarméns i Sverige stora, betydelsefulla
och synnerligen uppskattade insats i Arméns missionsverksamhet i
hed-navärlden gavs under februari månad, då major Verna Olsson och
adjutant Tora Rydén återvände till sina arbetsfält i Korea, den förstnämnda
för fjärde gången, och major Clara Olson och adjutant Hulda Janson
foro tillbaka till Sydamerika. Någon månad senare reste också adjutant
Astrid Ryman till Sydamerika för att där tjäna under Arméns fana. I
utrikes krigstjänst drogo också adjutant och fru Bertil Thyrén, som reste
till Estland för att bli kårledare på Tallins I:a kår.
I syfte att möta svenska pojkar på deras egen mark med metoder, som
voro anpassade efter pojkars psyke, startade Frälsningsarméns
livrädd-ningsscoutorganisation sitt arbete i december månad år 1915.
Scoutrörelsens idéer och principer äro ju icke alldeles främmande för pojkars
sinnen. Det har ibland våra svenska pojkar praktiserats »scouting», långt
innan den organiserade scoutrörelsen bildades, fastän icke i så fasta och
bestämda former. Det var därför naturligt att Frälsningsarméns
scoutrörelse hälsades med glädje av många pojkar såväl som föräldrar och
ungdomsledare, vilka i rörelsen kunde se en god skola för det
uppväxande pojksläktet. Organisationens syftemål är ju att bidraga till att
uppbygga friska och starka kroppar, dana goda, manliga karaktärer, upp-
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
