Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 10. Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. finnas inga
kloaker, utan
ex-krement och
avskräde tömmas i
öppna rännor på
gatorna, vilket
knappast vore
tillrådligt på en plats
med lägre
barometerhöj d. Från
affärssynpunkt
sett är staden eller
dess omgivningar
föga givande.
Tiderna äro tryckta,
och södra Peru
har i motsats till
de norra
provinserna icke dragit
någon fördel av
hausserna i
bomull och socker. En
veckas
verksamhet på platsen medförde emellertid ett icke så
dåligt resultat för SKF.
För att taga sig fram de 600 km. till Cuzco har
man två tåg i veckan att välja på, och resan tager
två dagar i anspråk, övernattning sker i Juliaca,
som endast ligger några få kilometer från sjön
Titicaca. Under den första dagsetappen skall
man stiga ännu 2,000 meter; på ett ställe, nämligen
vid Crucero Alto, befinner man sig 4,500 meter
över havsytan, d.v.s. två gånger Åreskutans höjd.
Man åker bekvämt i Pullman-vagnar, och de
materiella behoven tillgodoses rikligt. Man har
en glupande aptit på 4,500 meters höjd, men ali
oro för att maten ej skall räcka till är obefogad.
Vi äro mitt uppe i Llama-landet. Andernas
gräsbevuxna pampas föda millioner av alpacas, vicunias
och llamas. Djuren äro vilda eller halvvilda, någon
gång vaktade av indiankvinnor, som bära sin yngste
med sig i en påse på ryggen. Männen se helst att
de få överlämna allt arbete åt kvinnorna.
12 runda timmar behövdes för att tillryggalägga
de 300 km. till Juliaca. Att man vid resor i Peru
måste avstå från många bekvämligheter, visste
jag förut, men att primitiviteten kunde drivas så
Indianer på sjön Titicaca
långt som i Juliacas
Gran Hotel, det enda
på platsen, hade man
icke kunnat ana.
Vat-tenkaraffinen bestod
av en måttligt
rengjord kvarterbutelj,
och det övriga var i
samma stil. Kallt är
det 4 km. ovanför
havsytan, men med
hjälp av några
hemvävda indianfiltar
lyckades man bibehålla
kroppsvärmen tills
man i arla
morgonstund skulle fortsätta
resan till Cuzco.
Det bär åter uppåt
tills man når
höjdkammen av vatten delaren. Sedan dala vi sakta ned från
240 meters höjd längs en av Amazonflodens källor.
Samma ödsliga pampas, åter tusen sinom tusen
får, llamas etc. Slutligen nalkas vi Cuzco, det
första Incarikets hjärta. Här tillvaratagas alla
odlingsmöjligheter. I nära nog 450 vinkel hänga
åkerlapparna utefter bergssidorna. Man tycker
sig se gammaldags svenska lapptäcken, i brunt,
gult och grönt, allt i rutor eller växlande figurer.
Det är Incas ättlingar, som arbeta här. Allt
emellanåt passerar man indianernas byar. Små låga
kojor av jord eller sten, knappast större än svenska
hundkojor, tjäna som bostäder. Mitt i varje by
står en kyrka. Erövrarna hava givit det goda,
mäktiga folket en ny gud. — Slavar under sina
härskare och slavar under alkoholen förrätta
indianerna sitt hårda arbete för snart sagt
ingenting, och detta på en barometerhöj d, där den
vite mannen står sig slätt i arbetet. Lyckliga I,
forna härskare av Inca, som vila i Ardennernas
och Cordillernas sköten och slippa uppleva att
se Edra ättlingar vrenskas om eldvattnet och
digna i kampen för tillvaron, som leder till rasens
undergång.
Nere under oss glimma ljusen från Cuzco . . .
F. V. Delborn
Forts, följer.
105-årig inca-indian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
