- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
13

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då det vidare säges af de två dvergarne, att den vise Qvaser,
som ingen kunde nog utfråga utan att få svar på tal, drunknade
i bara vetande (förståndighet), så är dermed på ett sinnrikt sätt
uttryckt, att bragdsången såsom sådan gränsar nära intill
krönikans allvetande detaljer och torrhet. Ännu saknas i sången den
innerlighet, den ljufhet, som låter sig förnimmas i naturens rike,
der de skapade varelserna utsjunga sin oskuldsfulla glädje och
förkunna sin skapares lof i den uppblommande våren.

Vi flyttas härmed öfver till naturbetraktelsen, den
omedelbara åskådning, hvarigenom skalden aflockar naturen sjelf dess
hemlighetsfulla behag.

Så är sagdt, att dvergarne Fjalar och Galar, hvilka enligt
eddadikternas sammanhang beteckna trasten, nordens näktergal,
och göken, bjödo till sig den vise Qvaser, kallade honom till
enskildt samtal och dräpte honom [1]. Det menar jag också vara sant
tänkt, att skalden, då han ensam går ut i våren för att lyssna till
fogelsången, varder dräpt af de små dvergarne, i det att han
varder förstummad af dem, ty på sitt sätt sjunga de bättre än han,
som qväder om kamp och blod. Men genom denna jemförelse
flyttas sången ännu ett steg längre fram, å nyo in i den menskliga
utvecklingsprocessen. Fjalar och Galar läto nemligen Qvasers blod
rinna i de två karen Bodn och Son samt kitteln Odrörer, och
blandade denna blod med honung, naturens sötma. Deraf uppkom
det kostbara skaldemjödet.

Bodn, af böð strid, utmärker den ungdomliga hänförelsen,
berusningen, men äfven förbrytelsen, i allmänhet den dådlust, som
stormar ut i lifvet, ofta utan hejd och sans [2]. Så säger Oden sjelf
om sina ungdomsdagar:


[1] Jag hyser intet tvifvel derom, att icke Fjalar betecknar trasten, särskildt
taltrasten (Turdus musicus), men i öfrigt kan utmärka äfven hvarje annan sångfogel i
våren. Härledningen af namnet Fjalar kan jag icke utgrunda, men anser icke
osannolikt, att det är beslägtadt med någon benämning på ett musikinstrument. Att Galar
härledes af gala synes deremot uppenbart.
[2] Benämningen Bodn må äfven jemföras med isl. ordet boði det grund eller det
skär, hvaremot vågen bryter sig till bränning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:07:34 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfedda/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free