- Project Runeberg -  Eddastudier. Brages samtal om skaldskapets uppkomst m. m. /
19

(1900) [MARC] Author: Fredrik Sander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

trälarne ville köpa detta den gudaingifna inspirationens bryne, så
mycket hellre som de sjelfve kunde bestämma priset efter som
hvar och en sjelf uppskattade värdet. Oden kastade då brynstenen
upp i luften, och det gälde nu för en hvar af de nio först och
främst att få den i sina egna händer och vidare eller på samma
gång att hindra de andra derifrån. Men under det inbördes
slagsmålet härom handskades de med sina skördeverktyg på sådant
sätt, att den ene med sin kritiska lie afskar den andres okritiska
hals. För att förklara en slik företeelse torde det icke vara nödigt
att gå tillbaka och »göra början med antiken», utan lärer det vara
tillräckligt upplysande att rådfråga mannaminnet. Alltså
omkommo alla de nio trälarne, och denna händelse var betänklig i
synnerhet för deras husbonde jätten Böge, Suttungs broder, en
personifikation för sädesodlingen och dermed äfven medelbart för
den högre kulturen, en manlig Demeter, om man så vill. Oden,
som under det antagna namnet Bölverk kom till Böge för att
begära nattherberge, erbjöd sig, som vi sett, att hos honom utföra
nio mans arbete, om han till lön derför finge en enda droppe af
Suttungs mjöd. Böge misströstade väl derom, men antog tillbudet
och ville försöka sin öfvertalningsförmåga hos brodern. Bölverk
gjorde ganska riktigt nio mans arbete hos Böge, plöjde först och
sådde sedan, såg säden växa upp, gulna och mogna till skörd. Men
när vintern kom, begärde han att få sin aftalade arbetslön. Fåfängt!
Suttung ville icke lemna en enda droppe af sitt dyrbara mjöd.

Men hvad man icke lyckades få genom öfvertalning torde
kanske kunna vinnas på annat sätt, genom någon list. För detta
ändamål tog Bölverk fram den borr, som kallas Rate, och bad
Böge borra igenom berget. Hvilket berg? Det betecknar helt
enkelt den öfre qvarnstenen, som vrides omkring på sin axel. Men
Rate, isl. hrati skrammel, motsvarar hvad vi kalla quarnskruf eller
den öfver qvarnstenen anbragta trälår, hvarur säden ringlar sig
ner. Också säges det, att Oden, när berget var genomborradt,
förvandlade sig i orms skepnad och kröp ned i borrhålet [1]. Böge
stack då efter honom med borren, fast utan att träffa honom.


[1] Som vi sett lyckades icke det första försöket att genomborra berget för att
åtkomma Suttungs mjöd. När Oden första gången blåste i borrhålet, flög honom
borrmjölet i ansigtet. Jemför härmed den gamla folkleken, som kallas Borra guldäpple
eller Borra hjul! De i leken deltagande knyta handen med tummen uppåt vänd, och
den ene efter den andre knyter sin hand om den föregåendes tumme. Förstyraren
skjuter sedan in ett finger i den öfversta handen, sägande: »Borra, borra guldäpple!»
Handen viker undan och orden upprepas vid nästa hand, hvilken också drages
tillbaka o. s. v. ända till den sista, hvarvid svaras: »Borra i botten!» Förstyraren:
»Jag kommer ej längre!» Den siste: »Hvarföre?» — »För botten!» — »Hvart kom
botten?» — »Kom i qvarnen!» — »Hvem tog qvarnen?» — »Malde mjöl!» — »Hvem
tog mjölet?» — »Bakte kaka!» — »Hvem tog kakan?» — »Hysste i ugnen!» — »Hvem
tog ugnen?» — »Elden brann!» — »Hvem tog elden?» — »Vattnet släckte!» — »Hvem
tog vattnet?» — »Oxen drack!» — »Hvem tog oxen?» — »Skumpa åt skogen!» —
»Hvem tog skogen?» — »Yxan bet!» — »Hvem tog yxan?» — »Smeden smidde!» —
»Hvem tog smeden?» — »Gick på gärdet, sådde hvete!» — »Hvem tog hvetet?» —
»Kråkor och kajor åto upp det. Kol och aska i munnen på den, som först talar, utom
jag!
» Arwidsson, Svenska fornsånger, III: 384, 385.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:23:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfedda/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free