Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fröjas bröstsmycke Brisingamen, hvars ursprungliga ordform
torde vara brjóst-hniga-men, är symbolen af bröstarfvingarne,
familjen, familjelifvet. Det kan enklast och bäst förklaras med en
romarinnas ord. Då man nemligen frågade henne efter hennes
prydnader af guld och ädla stenar, pekade hon på sina barn och
sade: »se der mina smycken!» Att Brisingasmycket betecknar
familjen eller, i stort betraktadt, hela menniskoslägtet såsom
Fröjas familj, det framgår oförtydbart dels af berättelsen om dess
tillkomst och dels af det sätt, hvarpå denna symbol omtalas i
eddadikterna och den mythiserande hjeltesagan. När åsafolket
utvandrade från sitt hemland i söder, brast Brisingasmycket sönder
(Qvädet om Thrym str. 13). Enligt sagan om Heden och Högne,
som åskådliggör den långa kampen mellan hedning och kristen,
vardt det dyrbara smycket bortstulet af Loke, hvilket syftar på
göta folkets utvandring från Thule till södern, der samma folk
antog kristendomen.
I fråga om Brisingasmyckets tillkomst säger nyssnämnda saga,
att det förfärdigades af fyra dvergar och var nästan färdigt, när
Fröja fick se det. Hon tyckte mycket om det och ville hafva det;
dvergarne tyckte mycket om henne. De sade, att de hvar för sig
ville afstå sin andel i smycket, om hon ville sofva en natt hos
hvar och en af dem; och ehvad än detta vilkor synts henne bättre
eller sämre, antog hon det; hvarefter hon gick hem, skickande sig
så, som om ingenting hade händt. Smycket fick hon.
De fyra dvergarne hette Alfrig, den lifgifvande anden, Dvalin,
den fysiska naturen, Berling, den aflande, och Grer, den födde, eller
rättare den som tilltager, tillväxer. Hvad nu särskildt angår
namnet Alfrig, så är detta sammansatt af alf och rig. Alf
betecknar ande, själ, och användes äfven såsom benämning för en god
menniska, hvilken är medveten om sin högre bestämmelse. Deraf
ock benämningarna: det gamla Alfhem i vanernas land, det nya
Alfhem i Bohus län, och Ljusalfshem i himmelen. Alfablot var
offer åt de aflidnas andar. Rig åter härledes af isl. verb. riga
gifva sig i färd med någon eller något. Med dessa bestämningar
må nu jemföras utvecklingen i det vackra qvädet om Rig eller
Heimdall, som gaf upphof åt trälars, fria bondemäns, jarlars och
konungars ätter!
Alfrig-Fröja motsvara Åe och Edda, stamfader och stammoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
