- Project Runeberg -  Mosaik : Dikter och prosafragment /
113

(1907) [MARC] Author: Fredrik Ström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på naturens slöseri, och på lögnen ora det heliga
ändamålet.
Men jag vandrade vidare och vidare de långa
gatorna fram för att få se murarna, som kröna
stadens andra del, ty jag ville en gång ha vand*
rat genom hela staden från ända till ända. När
jag mot aftonen kommit upp på Montmartres
höjder och hade stycken av staden för mig i en
vid synkrets, log jag åt den stora Seinen att hon
syntes så liten som en bäck och åt Invalidkupo*
len att hon glänste blott som en stjärna och ej
som en sol längre, och åt triumfbågen att den
liknade en leksak som barn rest sig. Men i sol*
nedgångens gyllne flod av ljus och purpur brann
dock det hela och liknade en sagostad ur tusen
och en natt. Och jag såg hur de fattiga i Mont*
martrehusen slogo upp sina fönster och sågo ner
mot de rikas solbrinnande stad och mot de lyck*
ligas Montparnasse.
När jag återtog vandringen mot murarnas mål
för dagens färd, och gatorna började sakta slutta,
kom jag in i den tunga skuggans, kylans och
kvällens kvarter, dit intet återsken av ens en
slocknande sol nådde. Nu tänkte jag icke längre
på naturens slöseri, men väl ännu bittrare på
lögnen om det heliga ändamålet. Tills jag såg
muren resa sig framför mig, och jag befann mig
stå i dess täta skugga mitt för en ung kvinna
med späda lemmar och grubblande ögon.
Äro om dagen alla främlingar bland Främlingar,
så äro mot natten och om natten alla kända
bland okända. Vi hälsade på varandra som hade
vi båda känt varann i alla våra dagar, som hade
vi följt varann som stjärna följer stjärna i samma
rymd och som flod följer flod mot havet.
Vi stodo där i skuggan av muren, som åt
Fredrik Ström, MOSAIK. 113 - 8

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfmosaik/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free