Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnérs teckning af det svenska folklynnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kraft styres icke af omdömesförmågan, utan af en otyglad
fantasi och tillfälliga stämningar.
Hans historia är i korthet följande. Ynglingens i ett
högstämdt ögonblick fattade beslut att för Ingeborgs skull
förvärfva sig en kungakrona åtföljes af en lång overksamhet,
då han går i skogen och drömmer, men icke kan komma
sig för med att utföra de bragder, som skulle göra honom
till en vikingakonung. Till slut blef han dock retad af Björns
närgångna skämt, och då vaknade åter hjältekraften för ett
ögonblick. Han gick, men icke för att strida, utan för att
fordra segerlönen — Ingeborgs hand; men då fick han veta,
att hans plats var bland konungens husfolk och icke bland
kungadotterns friare. Efter denna kraftyttring kom trögheten
åter öfver honom. Han satt hemma på sin gård länge
och väl och gjorde ingenting, endast spelade och drack
och drömde om kärlek och lycka. Ur denna dåsiga njutningslystnad
kunde ingenting rycka upp honom, icke fosterfaderns
böner, icke fäderneslandets fara, icke ens faran att förlora
Ingeborg, ty det var själfklart, att henne skulle han i alla
fall ha. Men då det blef ifrågasatt, huruvida han var vuxen
ett så äfventyrligt företag som att hämta hem skatten från
Angantyr, då for han i värsta storm ut på vikingafärd och
trotsade elementens raseri, men Ingeborg och kung och
fosterland, dem lämnade han åt deras öde. När han sedan, efter en
vinter af hvila och välfägnad kom hem, tanklöst glad och
förhoppningsfull, blef han på ett obehagligt sätt öfverraskad.
Han hade förlorat sitt hem och sin brud och sitt lifs lycka.
Då brusade han upp af harm, och sig själf ej mäktig, tände
han eld på templet.
Detta är Fritjofs historia under förra hälften af hans lif.
Vi se en ung man, som, trots sin öfverbrusande kraft, saknar
all styrka och fasthet i sinnet för att utföra hvad han
föresatt sig. Ögonblicket hänför honom, och frestelsen behöfver
blott visa sig för att vara viss om sin seger. Han är opålitlig,
utan att vara egentligen falsk, dubbel utan att vara
egentligen hycklare.
Fritjof, sådan vi känna honom efter tempelbranden, söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
