Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
FOLKET
Då han kom fram till stugan, stod Matts och dikade
i myren. Han stod mest med halfva kroppen i dy
vattnet medan han spadade.
— Matts Larson dör, om han står i vattnet
ett ögonblick till. Stig upp, stig upp!
— Slätt inte, Sig Folkeson. Så här har jag stått
en vecka, så att nu är jag van. Och skulle benen
skälfva för mycket ibland, så tar jag väl en klunk ur
flaskan. Värre är det inte!
När Sig Folkeson gått i långa år bland detta
folk, så visade sig till slut att välstånd började
spira. Mest kunde man se det på barnungarna
som förr sprungit halfnakna midt i vinterkyla. Nu
gingo de klädda i hela kläder och om söndagarna
hade de vackra rutiga kjolar som mor väft. Man
kunde också se det på att mor hade en ny psalmbok
i kyrkan i stället för den gamla där hvartannat blad
fattades, så att hon ofta fått stämma upp den nästföljande psalmen, då den som skulle sjungas saknades
i boken.
Allra bäst såg man det dock därpå att de dystra
ansiktena fingo en gladare prägel. Karlarna började
stryka upp luggen som hängt tofvig ned öfver pannan,
och ögonen voro icke så lika borrhål som förr.
Man skördade nu också annat än sten och mejade
annat än ljung, och man hade lärt sig att gallra
skog och sälja. Många fattiga hade blifvit burget
folk i Simlångsdalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
