Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Fru Kerstin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
FOLKET
TJUGUFEMTE KAPITLET.
Fru Kerstin,
Fru Kerstin satt på det gröna gungbrädet strax
utanför trappan till Marsgård och såg bort mot
skogen, den tunga mörka skogen, hinsidan den glitt
rande sjön. Som hon så satt och såg in i det
tunga och mörka, kommo tunga mörka tankar öfver
henne. Hon tänkte på att just idag var hennes man
på begrafning i Marsjö. I det ljusa strålande Marsjö fladdrade nu sorgdok och syntes allvarliga, dystra
miner. I fjol hade fru Tilda gått bort från det
glada lifvet i dalen, och idag begrofs Benjamin
Folkeson själf. Fru Kerstin tänkte på hvad lifvet
ändå var för ett narrspel. Att behöfva dö just i
sina bästa år, just i sina lyckligaste dar, just under
den skönaste sommartiden, hvad var väl detta för
något grymt och obarmhärtigt ! Hon kom att tänka
på Stina i Hult som i sjutton år legat i värk och
som hvar morgon och afton bett till Gud att få dö.
Hvad låg där för en mening i detta? Hvad var
det för en god allmakt som lät de plågade lefva
och ryckte bort de lefnadsglada? Månne den var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
