- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
262

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Urgammal lag och rätt - Våra landskapslagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för den rättskänsla, som väl ännu sitter djupast inne hos
litet var: att ärekränkning kräver blod för att avtvås.

En jämförelse med nästa § är mycket upplysande, i det den
visar både den påtagliga släktskapen och de stora
förändringar, som kyrkan fått genomförda i denna del av rätten.

»Kallar någon en annan hundvalp. ’Vem är det?’ säger
den andre. ’Du’, skrek den förste. ’Jag tager de närvarande
till vittnen, att du gav mig okvädinsord.’ Det är 16 örtugars
sak i varje lott.[1] Han skall stämma honom till tinget och låta
de tillkallade vittna på utsatt dag och bevisa med
tolvmannaed, bedja gudarne[2] så visst vara honom och hans
edgärdsmän nådiga, som ’du kallade mig okvädinsord, och du är
skyldig i den sak, som jag nu åtalar dig för’. Så skall man
kära för okvädinsord och beskyllning för styggelseverk.

Kallar någon en annan frigiven, som är genom födelsen
fri, eller säger: ’Jag såg, att du sprang för en enda man och
hade spjutet på ryggen’, det är okvädinsord. 16 örtugars sak.

Följande äro okvädinsord till en kvinna: ’Jag såg, att du
red på grinden till en fäfålla med utslaget hår i häxskepnad,
då det var mitt emellan natt och dag.’ Eller man skyller henne
för att kunna förtrolla kvinna eller ko; det är okvädinsord.
Kallar man en kvinna horkona, det är okvädinsord.»

Om dråp stadgas följande:

»Varder man dräpt, då skall arvinge kungöra dråpet på
tinget och på närmast följande ting, men på det tredje skall
han föra talan mot dråparen; annars är han förlustig sin rätt
som målsägare. Då skall dråparen till tings fara och utanför
tinget stånda och sända män att begära lejd för honom till
och från tinget. Tingsmän skola honom lova tingslejd. Han
skall vidgå angivelsen för dråp..... Då skall man döma
honom fredlös. Därpå skall han fly ur landet, äta hemma sin
dagvard och i skogen sin aftonvard. 12 mark böte
häradshövdingen, om dråparen stannar kvar och icke bryr sig




[1] Den vanliga fördelningen av böter var i Sverige, att en tredjedel
gick till målsäganden, en till konungen och en till tingsmenigheten.
Från början var tre mark, en mark i varje tredjedel, ett vanligt
bötesbelopp. En mark, vars värde denna tid var omkring 300 kronor,
indelades i 8 öre, och varje öre i 3 örtugar. Men med tiden
nedsattes bötesbeloppen till 16 örtugar i varje lott i st. f. 24.


[2] En kvarleva av det hedniska edsformuläret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free