- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / I. Forntiden och medeltiden intill 1521 /
341

(1913-1939) [MARC] [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Birger jarl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

består i att man köper upp arbetets frukter för att
sedan byta och byta dem mot andra och så vinna guld.
I denna konst voro tyskarne vida överlägsna. Svenskarne
hade ej heller den sammanhållning som medtävlarne. Dessa
förstodo, att »enighet ger styrka». Mot slutet av 1200-talet
sammanslöto sig nämligen de tyska och nederländska
kuststäderna till ett väldigt handelsförbund, som blev kallat
Hansan. Dess medlemmar bistodo varandra med flottor
och härar. Förbundet, som styrdes av det rika Lybeck,
blev med tiden så mäktigt, att det slog under sig så gott
som all handel i de nordiska rikena.

Mest berömd är Birger som lagstiftare. Konungens
uppgift ansågs av ålder vara att, som det heter i gamla
lagar, »landom råda, rike styra, lag styrka och frid hålla».
I kraft av denna sin plikt utfärdade Birger de berömda
fridslagarna: om hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och
kvinnofrid. De tre förstnämnda förbjödo att överfalla
någon i hans hem, likaså när han var i kyrkan och
på tinget eller på väg till och från dessa platser. Genom
dessa lagar inskränktes följderna av blodshämndens
urgamla hedniska sedvänja, men avskaffas kunde denna
djupt inrotade sedvänja ännu ej. Genom lagen om
kvinnofrid tog Birger itu med de råa naturer, som överföllo
kvinnor och togo sig hustru med våld. Det hände förut, att
avvisade friare lade sig med sitt anhang i bakhåll för
bröllopståg och bortrövade bruden.

Fridslagarna besvuros av konungen jämte rikets
stormän och kallades därför »konungens ed-söre», vilket
egentligen betyder »ed-svärjande» men kom att användas
för att beteckna själva de lagar, som konung och stormän
sålunda besvurit. Dessa fridslagar infördes i östgötalagen,
där det heter:

»Dessa mål äro konungens edsöre: Rider man hem till
en annan i den avsikt, att han vill bonden eller något hans
hjon eller hans gäst eller den, som i trångmål tager tillflykt
till hans gård, skada göra; straxt han i gården kommer
skada att göra, dräper eller slår eller hugger verkliga sår
eller skråma eller gör blodvite: alla de som där äro med i
flock och farnöte, de hava brutit edsöret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 16:08:31 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/1/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free