Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungasagan - Birger jarl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu tager man kvinna med våld; då haver han brutit
edsöret.
Nu sitter man i försåt för annan på tingsväg eller kyrkväg
och dräper, sargar eller slår honom blodvite; då haver han
brutit edsöret. Nu dräper man annan, hugger eller slår
blodvite på tinget eller i själva kyrkan; då är där edsöret brutet.
Nu om man far hem från ting eller kyrka: envar som övar
våld med dråp, sår eller blodvite, förrän han hem kommer
till sig, han haver brutit edsöret.
Nu äro alla dessa nämnda mål konungs edsöre. Vilken
som dem bryter haver allt det förverkat, som han äger ovan
jord,[1] och skall biltog[2] vara över allt riket; och hans
egendom skall skiftas i tre delar: en lott till målsäganden, en
till konungen, en till häradet.»
För kvinnornas bästa har Birger sörjt även genom en
arvslag. Dittills hade en kvinna fått ärva sina föräldrar,
endast om ingen manlig arvinge fanns. Ty annars gällde
lagbudet: »Gånge hatt till och huva ifrån», d. v. s. att
männen togo alltihop. Dock ansågs det vara dessas plikt att
försörja ogifta systrar. Men nu stadgade Birger, att syster
skulle ärva hälften mot broder. Hon kunde därigenom känna
sig mera oberoende. Hädanefter hette det: »Först är son
och så dotter faders arvinge, son till två lotter och dotter
till en lott. Evar som broder ärver, då ärver ock syster».
Detta var svensk lag ända till 1845, då alla kvinnor fingo
lika arvsrätt med sina bröder.
Hur frigjord Birger jarl var från fördomar, visade han
bland annat genom att förbjuda järnbörd. Så kallades
det bruket, att anklagades skuld eller oskuld utröntes
genom att låta dem bära glödande järn eller vandra barfota
på vitglödgade plogbillar. Den som lyckades att oskadd
genomgå provet, ansågs ha fått Guds hjälp till bevis på
att han var oskyldig. Det lyckades också för mången —
tack vare bistånd av prästerna eller andra, som kände till
skyddande salvor!
När Birger jarl dog, »då sörjde både gammal och ung», och
kvinnorna, vilka han skyddat och hjälpt, bådo för hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
