Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tider av endräkt och söndring i Norden
- Karl Knutssons skiftesrika saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilja.» Tidigare på året hade man på en herredag i Arboga
högtidligen kommit överens om att aldrig välja utländsk
konung i Sverige!
De danska herrar, som erbjudit Sverige lyckan av att
ävenledes få Kristofer till konung, hade skildrat honom med de
fagraste färger,
»huru han var manlig, mild och vis,
och att skönare person kunde ej vara
bland alla herrar i världene äro.
Förutan svek är han, fulltro;[1]
han är ock alltid glad och fro.[2]»
Tyvärr synes den rosande skildringen icke riktigt svara
mot den enda bild av Kristofer, som finns bevarad.
År 1442 valdes Kristofer till konung även i Norge, och
så hade man återigen en union mellan de tre skandinaviska
rikena. Karl Knutsson fick nedlägga riksföreståndarskapet
och nöja sig med Finland och Öland som förläning. Den
nye konungen lade an på att vinna sin mäktige
medtävlares bevågenhet. Han överhopade herr Karl med
vänskapsbetygelser och bad honom vara för sig en fader, så skulle
konungen vara honom en trogen son. Men Karl Knutsson
svarade blygsamt nog med att föreslå ett ombyte av dessa
roller.
Allmogen hade emellertid svårt att förlika sig med den
nye unionskonungen. När Kristofer arm i arm med Karl
Knutsson höll sitt högtidliga intåg i huvudstaden, hörde
man ett mummel från folkmassan, att det hade varit vida
bättre, om man till konung fått den ståtlige herr Karl än
den lille tjocke tysken. »Ve dem, som så ställt till!» knotades
det.
Det första intrycket av den nye konungen förbättrades
icke, då det under hans regering inträffade hungersnöd och
dyr tid, så att folket måste blanda bark i brödet. Hur
mycken skuld härför som rättvisligen bör läggas på konungen
för de skatter han utkrävde, är svårt att bedöma. Men
den fattiga allmogen kunde i alla händelser ha skäl att
harmas, när den såg konungen draga fram genom landet
med ett stort och lysande följe med så många hästar, att
[1] Trofast.
[2] Tyska froh = glad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/1/0454.html
