Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svenskt allmogeliv mot medeltidens slut - Årets lopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då man var skyldig att fasta, då man icke fick ingå äktenskap,
då alla rättegångshandlingar vilade och edgång var förbjuden,
då alla fromma beredde sig till julens värdiga firande, och då
man varje söndag efter gudstjänstens slut påmindes om
skyldigheten att i rätt tid avlämna sin tionde. Adventsfastan
hölls dock icke så strängt som den stora vårfastan. Och den
13 december, den heliga Lucias dag, gjordes i vissa trakter
ett stort avbrott, då man plägade sig vida utöver det
nödvändiga. Denna fest synes vara av hedniskt ursprung,
framkallad av striden mellan ljuset och mörkret vid den tid då
mörkret är som starkast. För denna uppfattning talar seden
att den kvinna, som föreställer »Lussi», bär ljus på huvudet.
Julen var inne, den gamla hedniska midvintersfesten,
med vilken man, när mörkret var som djupast, hälsade det
återkommande ljuset. Den hade smält samman med den fest,
som kyrkan firade till minne därav att, såsom profeten säger,
»det folket, som i mörkret vandrar, ser ett stort ljus, och över
dem, som bo i mörko lande, skiner det klarliga». Under
Tomasnatten svävade andar omkring de levandes boningar
och kunde göra mycket ont. Och under julnatten möttes
gengångarne i kyrkan för att fira mässa, omedelbart innan
det levande släktet samlades där i samma syfte.
Stora förberedelser gjordes i hemmen till julen. I synnerhet
var man flitig att baka; också se vi i den gamla almanackan
sid. 579, att bakning är framställd som en utmärkande
sysselsättning för december månad. En viktig förberedelse var
brygden av julölet, som krävde särskild omsorg. Även hos
dem, som i vardagslag fingo nöja sig med svagt och tunt
öl, skulle jultunnan innehålla riktigt stark och god vara.
Nu breddes också julhalmen på golvet, dynor lades på
bänkarna, bonader hängdes kring väggarna, och på bordet
framsattes husets kostbarheter. Om aftonen gingo alla till
badstugan för att inviga sig till festen med ett grundligt bad.
Iklädd högtidsdräkt vakade man sedan i den rikt upplysta
stugan, till dess det blev tid att färdas till julottan. Till
julsederna hörde att äta bröd, bakat i form av en gumse eller
galt — ett minne av Frejs galt. För de fattigas räkning
bakades till julen stora bröd, »tjocka och långa som barn på fem år».
Kom så annandagen, den helige Staffans dag, på
vilken man nedkallade Guds välsignelse över jordens säd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
