Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Den yngre stenålderns svenskar - Ett försök med stenåldersliv i vår tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hålla sig till. Man växte nu ifrån krönikornas berättelser,
vilka började med den babyloniska förbistringen, som skulle ha
spritt människorna över jorden och lett goternas vägar till
Norden. Goterna ansågos i den gamla goda tiden härstamma
från Jafets son Magog, och den förste konungen i Götaland,
Erik, ansågs vara samtida med patriarken Abrahams
farfars far. En ny vetenskap, arkeologin, började nu bryta
sig väg fram genom »nattomhöljda tider».
Nästan enastående rikt är vårt land på fornminnen. De
fasta fornlämningarna: gravar, hällristningar, minnesstenar
med och utan runor, fornborgar m. m., uppskattas till
omkring en halv million. Till en del förklaras denna rikedom
därav, att stora områden av landet äro så karga, att plogen
lämnat dem i fred. Men till stor del beror det helt enkelt
på att i stort sett en och samma folkstam bott här under
årtusenden. I gravar och monument från forntiden har
således släkte efter släkte sett minnesmärken över sina egna
förfäder och därför hållit dem i helgd. Vilka andra folk i
Europa utom de skandinaviska kunna peka på de bevarade
forngravarna och säga: »Här vila våra egna förfäder, och i
detta land har ingen annan stam härskat än vår egen
alltsedan urminnes tider, ja kanske alltsedan landet frigjordes
ur den stora landisens fjättrar?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
