Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band I
- 1. Sammanhängande kapitel
- Runorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppföra gravhögar ute i bygden och jordar i stället de döda i
socknens kyrka eller på dess kyrkogård. Men här komma
de hädangångna i ett grannskap, där runstenen ej passar.
Så småningom kommer denna därför ur bruk, och
runstenarna få vika för korsen. På runstavar och andra mera
förgängliga tingestar voro runorna dock i bruk till in på
1500-talet.[1]
*
Den längsta och märkligaste inskrift, som finns på någon
runsten i hela världen, bär den s. k. Rökstenen vid
Röks kyrka i Östergötland nära Omberg. Alla fyra sidorna
och toppen av det väldiga blocket äro täckta med runor.
De flesta tillhöra den svensk-norska gruppen, men därjämte
finnas även äldre runor.
Länge trotsade denna inskrift alla tydningsförsök. Runorna
äro nämligen här ej blott av det vanliga slaget utan blandade
med s. k. lönnrunor, ett slags chifferskrift, av ej mindre än
5 olika arter. Härtill komma en hel del andra svårigheter:
orden äro ej avdelade, och själva stiliseringen är ytterst
sammanträngd och ordkarg. Ännu dunklare blir innehållet
därigenom, att ristaren ofta rör sig med blotta antydningar om
på den tiden gängse traditioner, som sedan gått förlorade,
eller med hemligt vetande, som vi på sin höjd kunna gissa
oss till.
Emellertid tolkade den märklige forn- och medeltidsforskaren
Hans Hildebrand på 1860-talet enstaka delar av inskriften,
och slutligen lyckades den geniale norske språkforskaren
Sophus Bugge avvinna även denna hemlighetsfulla sten svaret
på en väsentlig del av de gåtor, som den så länge ruvat över.
Värdefulla bidrag ha sedan lämnats av en rad svenska
språk- och litteraturhistoriker, bland dem Viktor Rydberg. Den
ojämförligen mest betydande insatsen efter Bugge har
Otto von Friesen gjort. Han har tagit upp problemet från
[1] På Gotland levde runkunskapen kvar ännu ett eller två århundraden,
och i Dalarne finnas flere inskrifter från 1600- och 1700-talen.
Den yngsta daterade bär årtalet 1795. Ännu så sent som på 1880-talet
fanns i Lillhärdal i södra Härjedalen en gubbe, som ristade runor
på sitt husgeråd, och i Älvdalen i norra Dalarne finns det ännu familjer,
där generation efter generation bevarat konsten att läsa runinskrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0111.html
