- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / X. Supplement I /
218

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band I - 1. Sammanhängande kapitel - Kristians egna och nutida historikers försök att rentvå honom från tyrannamnet - Medeltida folkvisor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däremot var Kristian blott den laglydige — ja enligt
somligas karakteristik ganska svage och beskedlige — exekutorn
av ett domslut, på vars utgång han ej haft möjlighet att
inverka. Sett ur denna synpunkt blir Stockholms blodbad
en inre svensk uppgörelse — det blir slutkatastrofen i den
långvariga kampen mellan unionspartiet och det nationella
självständighetspartiet. I vilken riktning historikerns dom
utfaller, beror på vilka av de bevarade källskrifterna han
tillmäter störst sanningsvärde. Om den frågan gå diskussionens
vågor ännu höga.

Mera allmänt är man däremot numera ense om, att
Kristian sannolikt bör förskonas från en annan gräslig
blodsskuld, nämligen morden på de unga Ribbingarne
i Jönköping.[1] Sägnen därom är, om ej rent av uppdiktad,
så troligen överdriven. Hade den varit sann, så
skulle det fasansfulla dramat säkerligen ha omnämnts i
den skrivelse, som Jönköpings borgmästare, råd och
menighet i juli 1522 avläto till dalkarlarne och deras
bundsförvanter i befrielsekriget. Där talas nämligen mycket
om Kristians grymheter, men icke ett ord nämnes om
gossemorden, vilka dock borde ha framhållits som höjden av
tyrannens omänskligheter.

Medeltida folkvisor.

Sid. 554.



AV MEDELTIDENS världsliga litteratur höra
folkvisorna till det värdefullaste. De utgöra, för att
anföra en kännares ord, »vårt mest omedelbara kulturarv
från medeltiden». Folkvisorna äro alla av berättande
innehåll, men omkvädet är lyriskt. De mest olikartade ämnen
behandlas i dessa dikter. I somliga besjungas gamla
germanska hjältar, sådana som vi känna från islänningarnes
fornsånger; andra handla om näcken, om älvor, troll och
andra hemlighetsfulla naturväsen, som levde i dåtida folktro.
Men de flesta folkvisorna ha riddarlivet till ämne, skildra

[1] Bd I: 495.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free