Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Supplement till band II - 1. Sammanhängande kapitel - »Mycket att förklara men föga att försvara» - Kung Eriks olycklige son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det sista — dock väsentligt modifierade — försöket i
Droysens anda till »Ehrenrettung» av Erik härrör från den
om Sveriges historia högt förtjänte preussiske forskaren
Fritz Arnheim, som i följande ord sammanfattade sitt
omdöme om den olycklige härskaren: »Om man också ej kan
bestrida, att konung Erik begick flere politiska fel och
missgrepp, får man ej förgäta, att han överallt i Europa
tilltvingade sig respekt och aktning för det svenska namnet
samt lade grundstenen till sitt fosterlands världspolitik.» Att
Eriks planer misslyckades, tillskriver Arnheim »ej så mycket
hans eget vankelmod och sinnesförvirring som fastmer det
olyckliga ödet, att marken ännu ej var beredd för hans
djärva, vittfamnande planer». Sverige ägde ännu ej resurser,
tillräckliga för en världsomfattande politik.
Numera står historieforskningen i både Tyskland och
Sverige så gott som enhälligt på den ståndpunkten, att Erik
visserligen ägde enstaka förtjänster, men att dessa så
avgörande motvägdes av gräsliga karaktärsbrister och fel, att
hans fortsatta regering skulle inneburit oberäkneliga olyckor
för vårt land. Att Erik verkligen drabbades av en
sinnessjukdom, från vilken han aldrig fullständigt repade sig,
därom finns ej minsta tvivel efter den diagnos, som ställts av
Wigert, och den klara redogörelse, han lämnat av
sjukdomens förlopp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
