Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Supplement till band V
- 1. Sammanhängande kapitel
- Ryska krigsfångar i Sverige
- Rörstrands porslinsfabrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgmästare ocli råd hade en hel del besvär med de ryska krigs-fångarne,
särskilt när den svenska krigslyckan hade vänt sig.
Det klagades över deras kortspel och dobbel i fängelset,
över deras krogliv och förförelsekonster mot kvinnorna.
Man gick rent av i ängslan för att de skulle passa på och sätta eld
på staden, när de voro ute på arbete och stadens mesta
manfolk låg ute på fiske.
Rörstrands porslinsfabrik.
Sid. 554.
Ett talande vittnesbörd om den nyväckta företagsamheten
under frihetstiden är det faktum, att under åren 1719—1737
utfärdades privilegier för ej mindre än 149 fabriker. Bland
industriföretag, som räkna sina anor från denna tid,
tillkommer hedersplatsen Rörstrands porslinsfabrik i Stockholm,
vilken efter en något äventyrlig början blev en ståtlig
representant för gedigen svensk hantverkstradition.
Uppslaget till Rörstrandsanläggningen kom från en dansk
porslinsmakare vid namn Johan Wolff, som lärt sig yrket
i Sachsen och varit anställd vid en porslinsfabrik i Nürnberg.
Genom svenske envoyén i Köpenhamn lät han höra
sig för hos kommerskollegium om möjligheterna för att
förlägga sin verksamhet till Stockholm. Svaret blev så
gynnsamt, att Wolff flyttade hit och ett aktiebolag för
porslinstillverkning bildades.
Medan grunden lades till fabriken, skaffade sig Wolff
biförtjänster genom en verksamhet, som ger en aning om vilken
orolig och vittsvävande ande mannen var. Han annonserade nämligen,
att »chemicus Wolff vid Rörstrand» kurerade fallandesjuka
och tillverkade pulver mot feber, sten och tandvärk,
vilka funnos till salu hos en kryddkrämare på Drottninggatan.
Detta var i slutet av 1727, vid samma tid
som porslinsbränningen kunde sättas i gång. Men därefter
dröjde det inte mycket mer ett år, förrän aktieägarne voro
på det klara med att Wolff inte var rätte mannen att leda
företaget. Han blev avskedad och tycks ha slutat sina
dagar i fattigdom. Därav kan man väl sluta sig till, att det
inte heller var så mycket bevänt med hans läkarpraktik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/10/0619.html
