Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten Gustav Eriksson Vasa - Sören Norbys fribytarliv på Gottland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med både böner och smicker och löften. De framhöllo, att
Gottland ju vore för Sveriges land »en skön klenod», och
liksom de redan gjort Gustav till Sveriges herre, ville de
nu hjälpa honom att vinna »låset till Östersjön» och bliva
en väldig konung. Bland andra övertalningsmedel använde
de — berättar Peder Svart — även det »att de prisade
gamle herr Sten Sture av stora dygder och synnerligen därav
att han aldrig var så rädder»!
Den danske äventyraren höll på att bli farlig för Sveriges
rike även av en annan anledning. I Köpenhamn hade han
lärt känna Kristina Gyllenstierna under hennes fångenskap.
Han brevväxlade med henne och synes ha haft för avsikt
att begära hennes hand för att med begagnande av det
folkkära Sturenamnet kunna spela en stor roll i Sverige.
För den djärve och hänsynslöse bar ingen väg för högt i
dessa stormiga tider. Han underhöll förbindelser med dem
som voro missnöjda med Gustav för att vid tillfälle kunna
ställa till uppror mot »bondekungen av Sverige», som han
kallade denne. Fru Kristina var ej likgiltig för den käcke
krigaren, med vilken hon växlade minnesgåvor, men till
några landsförrädiska förbindelser har hon aldrig låtit det
komma.
Konung Gustav lät emellertid hälsa lybeckarne, att han
var »en förkrigad herre och hade intet på kistebottnen». Men
hur det nu var, så fick han »med dråpelig kostnad» till stånd
ett krigståg till den rika ön. Han måste skicka största delen
av sitt eget bordsilver till myntverket och förvandla det
till »goda vita rundstycker».
Den svenske överbefälhavaren på Gottlandståget, tysken
Berend von Melen, en broder till Henrik, fullgjorde
emellertid ej sitt uppdrag med tillbörlig kraft. Gustav
misstänkte honom, troligen med skäl, för att vara förrädare,
och han föll nu i onåd. Då gav han sig till Tyskland, trädde
i förbindelse med Sveriges fiender, utgav hatfyllda
»smädeböcker» mot dess konung och begagnade alla tillfällen att
skada denne.
Norby å sin sida sökte vid svenskarnes ankomst till Gottland
draga sig ur klämman genom att inleda underhandlingar
om att hylla Fredrik I som konung. Sedan detta skett,
gällde det för danskarne att förekomma utbrottet av ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
