Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetshjälten blir reformator - Det stora avgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att underhålla värvade knektar genom att inkvartera dem
i kloster, lägga dem »i borgaläget, som det hette. För allt
detta hade han intet gott att vänta sig av den gamla
kyrkans män. Hans Brask lät konungen på ett oförtydbart sätt
veta sin åsikt om den sistnämnda åtgärden. Men han fick
kraftigt besked av Gustav: »I skriven om de borgläger, att
det vore utländsk rätt. Så veten I väl, att utländsk rätt är ej
all platt onyttog. Man kan taga därav så mycket som skäl
och nödtorften tillsäger. [1] Ej heller have Vi sett efter någon
utländsk rätt utan allena efter nöden, som här i riket är, till
att hålla hästar på stall riket till försvar, som nu ganska
mycket behöves. Och då I skriven, att härmed skedde emot
kyrkans friheter och emot lagen, som Vi svurit have att hålla,
veten I väl, att nöd bryter lag, ej allenast människors lag
utan understundom Guds lag. Och skriven I, att med slike
borgläger nederlägges Guds tjänst. Det vore väl sant, om
icke annat vore Guds tjänst än föda en hop skrymtare och
en stor part uti ett lösaktigt leverne, alldeles som det icke vore
Guds tjänst att akta det meniga bästa, huru riket och dess
inbyggare skola beskärmade bliva.»
I kampen med den gamla kyrkan bereddes Gustav ökade
och onödiga svårigheter genom det oförstånd, som en del
luterska präster visade i sin översvallande reformiver.
Härom säger Peder Svart:
»Konungen rådde och förmante dem, att de skulle taga
saken något visligare före, icke hårt skällandes eller
tviandes någon, varken påva eller biskopar, ty det oförståndiga
folket bleve strax förargade och sade, de predikade en ny tro.»
Av dessa förkunnares okloka framfart begagnade sig
missnöjda katolska präster och munkar, som vantrivdes, sedan
klostren fyllts med bullersamma knekthopar, och nu
ströko omkring i landet. De hämnades genom att utsprida
onda rykten om konungen och uppvigla allmogen. Då
sammankallade Gustav en riksdag till Västerås för att få ett
avgörande. Han var besluten att klämma efter »de lata bukar,
som intet annat kunna förehava än ett onyttigt och
oförståndigt vrålande uti kyrkor och kloster».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
