Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nytt befrielsekrig - Ett nordiskt kungamöte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En dansk beskickning, som kom till Sverige efter krigets slut,
mottogs med hårda ord av dess konung, som klagade över
att han icke försporde någon tacksamhet för den hjälp han
lämnat Danmark, över att Berend von Melen och andra
»trolösa, förtvivlade skälmar och böswichtar», som rymt
från Sverige, funnit skydd i Danmark, och att vad konungen
i Danmark lovade var »idel finantser och bedrägeri».
I Danmark blev man naturligtvis uppretad över ett så
»grovt och orimligt svar», och man befarade till och med
ett krigsutbrott. Så långt ville man dock icke på någondera
sidan låta det gå. Till slut betalte danska regeringen sin
skuldsumma, och därefter blev det bättre igen. Det »stod
emellertid», som Per Brahe uttrycker det, »så halvgrått
emellan båda konungarna». Då överenskommo Gustav och
Kristian III om ett försonings- och förbundsmöte som hölls
på hösten 1541 vid Brömsebäck på gränsen mellan
Småland och Bleking, vilket denna tid var danskt. Av detta
kungamöte ger Per Brahe en målande tidsbild:
»Konung Gustav kom med sin skeppsflotta till sjös ifrån
Kalmar och slog sitt fältläger på en passelig stor holme, som
lydde Sverige till. Dar hade herr Erik Fleming, amiral,
låtit flytta till en stor sal utav trä och några små stugor,
som voro ståteliga klädde innantill med rött engelskt kläde
och sedan med rött dubbelt taft, och där utan omkring så
många tält och pauluner, både utav konungens egna och utav
rådets och ridderskapets, som där kunde få rum uppå. Till
lands hade konungen ock en fänika ryttare och en fänika
knektar, som lågo på sidlandet. Vad konungen hade till
galejor, bojortar och små pinkor, [1] vilka voro till 18 eller
20, de lågo alla kortade emellan holmen och sidlandet, och
den största galejan Draken mitt före.
Men konungen av Danmark kom ock med ryttare och
knektar dagen därefter med sitt råd till lands och lät slå sitt
paulun uppå sidlandet tvärt emot konung Gustavs läger,
på sitt eget land. Sedan blev där begärat utav konungen
och det danska rådet, att konung Gustav ville vara obesvärad
att komma utöver in till sidlandet, efter de hade varken
espingar eller båtar att föra utöver med. Däruppå blev en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
