- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
118

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett nytt befrielsekrig - Ett nordiskt kungamöte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hel hop danska råd och herremän sända utöver till konung
Gustav för gisslare. Då samtyckte konung Gustav, att
så ske skulle. Då sattes de två unge herrar, konungens två
söner hertig Erik och hertig Johan, som ännu icke voro
mycket stora, in uppå den stora galejan, som underamiral
Jakob Bagge hade i befallning, och herr Peder Brahe blev
förordnad med något krigsfolk till att akta på dem; och de
danske gisslare blevo på holmen igen och herr Svante Sture
med något krigsfolk, som skulle akta på dem och pläga dem
väl imellertid. Så for då konungen åstad med sitt svenska
råd, och uti det att herr Lars Siggesson, marsken, skulle
stiga före konungen i land, vek bryggan något undan honom,
och han kom i sjön. Båtsmännen fingo honom strax upp
igen. Där stod han och dröp, så länge vattnet rann utav honom.

Då konung Gustav steg uppå landet, mötte honom
konung Kristiern, tog strax konung Gustav i hand och i famn
och kysste honom och sade: ’Varer välkommen, käre
broder!’ och gingo de så strax upp till konungens i Danmark
paulun. Där sattes en stol utanför paulunet, där båda
konungarne satte sig uppå tillhopa och viste så allt rådet bort
avsides ett litet stycke ifrån sig, så länge de talades vid.
Krigsfolket, drabanter och menige hopen drogo sig något
längre ifrån, och bägge deras krigsfolk till lands höllo där
utanföre var uppå sin sida — alla galejorna hade vänt
deras näbb till sidlandet emot konungens i Danmark
krigsfolk, där de höllo. När de nu så en tid lång, vid pass en
timma, hade talats vid med varandra, ville en av konungens
i Sverige stallmästare låta se sitt rytteri, kom ridandes in
på platsen icke långt ifrån där konungarne sutto och ville
förtumla sin häst, som han ock gjorde. Och det var en
mecklenburgsk ädelman, benämnd Casper Töning, och han
förtumlade sig icke bätter, utan hästen slog honom ledig utav,
så att där blev ett mäktigt stort löje utav hela hären, som alle
sågo däruppå. Men efter det var en tysk, som den hedern
hände, så blev det löjet snart stillat, efter de fingo strax
veta, vad det var för en — vilket eljest icke hade skett, om
det hade varit en svensk.

Då nu konungarne hade talats vid, förentes de så sig
emellan, att det icke allenast skulle vara fred, utan förbund
dem emellan. Därmed stego de då strax upp och drucko en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free