Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Landsfadern - Gustav I, hans familjeliv och hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1549 skriver konungen till befallningsmannen på
Stockholms slott, Botvid Larsson Anckar: »Vi låte dig förstå,
Botvid, att Vår käre son Erik haver nu för någon förliden tid
sedan legat sjuk av mässlingen, därav han ock en svolme [1] uti
sin benkalve [2] bekommit haver, efter han endels för
tideligen i vädret utgick, så att Oss befruktar, att samme mässling
haver åter igen inslagit, där svolmen synes. Därföre är Vår
vilje och befallning, att du skyndar Lasse Bårdskärare [3] hit
till Oss med det allersnaraste, havandes med sig sådane
materialier och redskap, som tänkas kunna till slik sjukdom
tjänlige vara, dock så, att han likväl måtte icke de kläder med
sig hava, som han haver varit hos sjukt folk med, och där
pestilentien vankat haver.»
Ett par år senare, när Erik hade i uppdrag att övervaka
silverbrytningen i Sala gruva, förmanade honom fadern
bevekande »att icke ned uti gruvan eller annorstädes, där någre
farligheter uppå färde äro, gå eller vanka; sammalunda att du
ock uti all måtto ser dig väl före med vakt och eljest med
god tillsyn, så länge du bliver där uppe uti den träbyggning,
både för eld och annan våda, som sig tilldraga kunde. Vi
se ock gärna, att du städse giver Oss tillkänna, huru du äst
till pass, och vad däruppe uti din närvaro beställt bliver. Må
du ock låta Oss förstå, när du kan komma till Oss igen!»
År 1554 har han en olycklig händelse att berätta för Erik:
»Vår faderlige gunst och kärlige hälsning med Gud allsmäktig
tillförene. Vi kunne icke sanningen fördölja för dig,
käre son, att din käre broder Magnus var ute i skogen till att
jaga, och medan de som skulle akta på honom voro icke
tillstädes, tog han en yxa och högg på ett trä; när han så högg
och intet aktade sig, slant yxan utav trät och honom uti
fotleden, så att bårdskäraren måste taga där ut ett stort ben,
därav han en stor värk och vedermöda haver. Vad Gud
allsmäktig täckes härutinnan göra, står uti hans helige
händer. Därföre råde Vi dig, att du grann akt hava skall uti
allehande måtto för alle farligheter och deras tillfälle, både
till land och vatten. Gud allsmäktig dig befallandes.»
År 1558 får Magnus faderliga förmaningar att granneligen
sköta om sitt huvud, »så att du det alltid låter tvätta och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
