Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sturemorden och Eriks avsättning - Eriks fångenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krypa i stoftet för sig, att finna varje sin nyck förverkligad
— hur skulle det ej kännas för honom att tråna bort i ett
enformigt, dystert liv, som en vanmäktig fånge! Också
hemföll han åt melankoli och förtvivlan. Följande brev från
början av år 1569 ger, med sina säkert överdrivna skildringar
av hans lidanden, uttryck åt vad fången kände:
»Gud den allsmäktigste vet, att jag varder övermåttan
hårdeligen och illa trakterad. [1] Jag måste lida både hunger
och törst; när dem lyster, gå naken och blott, var man till
spott, både vinter och sommar. Hela vintern haver jag
lidit sådan frost, medan fönstren hava varit alla sönder och
vedbrand haver varit mig förnekad, att jag haver måst
bränna upp all panelen i stugan och ändå legat full med
rimfrost om munnen, frusen så gott som var natt. När
sommaren är kommen, hava de murat fönstren igen, icke
unnande mig till godo att se ut utan utav ett obekvämligt rum.
Sådant kalkdamm och annan oren lukt haver jag mått lida,
att en människa må gruva sig vid och förundra, huru jag
någon tid haver kunnat leva. Sedermera över allt detta
hava de överfallit mig dagligen med spott och äreröriga, fast
försmädliga ord. Ja icke det allena, utan när jag haver med
skäl och grund svarat dem, hava de överfallit mig med hugg
och slag. De hava ryckt mig skägget utav munnen, rivit
och slitit mina barn ifrån mig utur mina ögon.
Utav sådant allt är jag bliven sjuklig och svag, så att jag
haver kastat upp intill blodspyor, stundom varit döv,
stundom halt av rosen och njurvärk. Om jag då haver begärt
någon läkare eller läkedom, så haver ingen människa tort
besöka eller trösta mig. Mig förtryter intet mera, än att de
hava esomoftast förnekat mig Guds ord och sakramentens
bruk och rövat ifrån mig mina bästa evangeliska böcker. In
summa: [2] kunna de fördärva mig både till kropp och själ, de
gjorde det gärna. Dock haver Gud allsmäktig igenom sin
gudomliga barmhärtighet ännu uppehållit mig.»
Ett verkligt kroppsligt lidande blev fångenskapen för Erik,
när Johan år 1569 överlämnade bevakningen åt en av hans
hätskaste fiender, Olof Stenbock, bror till den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
