Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Hertigen och rådet bli fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämligen att beslå oss med orden». Med allt erkännande av att
»mycket väsande i bröstet, hosta och harsklande» då som nu
kunde under vårslasket »mångestäds omkring vanka», kan
man ej undgå att finna en stark överdrift i den nästan
omanliga klagan över sjuklighet, som möter oss i herrarnes
brev, så snart fråga blir om möte med hertigen.
När hertigen slutligen, utan att inhämta rådets mening,
sammankallade ständerna till en riksdag i Arboga på
nyåret 1597, blevo herrarne än värre bekymrade. Och
då underrättelse kom från Polen, att Sigismund förbjöd
riksdagens hållande, blev följden den, att blott en enda
rådsherre vågade infinna sig. Från de andra kommo den vanliga
sortens ursäkter. Så klagade Hogenskild Bielke över »att»,
som han skriver, »jag fast liten naturlig värme haver i mine
ben, utan strax jag nu sedan julen haver bjudit till att hålla
benen utför sängen, så begynte de strax till att svälla; och
följer så, att de kallna upp över knän såsom en is, och därmed
domna de bort, så att jag intet känner till dem. Och
befruktar jag storligen, att jag därigenom bliver en vanför
man i all min levnad.»
Alltnog, på Arboga riksdag förbundo sig ständerna att
stå fast vid Söderköpings beslut och lovade hertigen lydnad.
De som ej infunnit sig till riksmötet skulle inom sex veckor
förklara sig för eller mot beslutet; och de som ej rättade sig
därefter skulle straffas.
Om förhandlingarna på riksdagen berättar en deltagare
bl. a. följande: »Den 22 febr. klockan emellan 11 och 12
trädde fursten på borgen, som byggd var på torget vid
stenhuset.
Därnäst vordo av landsknektar i allmogens åsyn framförde
in under borgen desse adelsmän: Knut Bengtsson, Nils
Bengtsson och Alve Eriksson. Fursten besvärade sig över
dem, att de hade i landet skamligen beryktat honom och på
samme tid illa betungat allmogen med skjutsfärder.
Tillfrågade så ständerne, om med deras tal och rykte om honom
hade varit sanning. Herr Omnes [1] svarade: de hade ljugit.
Därnäst frågade fursten, om de ville hjälpa till att låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
