- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / II. Äldre Vasatiden 1521-1611 /
444

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigismund och hertig Karl - Hertigen och rådet bli fiender

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

straffa dem. Herr Omnes ropade med ett ljud: ’Ja, ja, ja.’
Ovanbemälte tre adelspersoner stodo emellertid på knä vid borgen.
Fursten frågade ständerna, för vad män de aktas borde, som
den ena dagen hade andra ord än såsom den andre.
Tillsporde ock tillika fångarne, om de icke hade underskrivit
Söderköpings beslut. Det nekade de icke. Fursten sade:
’I haven hållit edert löfte som äreförgätare.’ Herr Omnes
ropade: ’De äro skälmar och förrädare!’ Framträdde så herr
Ljung i Kalajoki och anklagade Knut Bengtsson, att han
dagen tillförene hade förvarnat honom, säjandes: ’En dag
varder du ståendes på knä för allt det, som du här beställt
haver.’ Sedan ropades åter av allmogen, att Knut Bengtsson
skulle avlivas. Andre ypperlige män ömkade honom och
sade: ’Bättre Gud den, som kommer för allmogens dom!’

Ytterligare, när det kom till den artikeln om de 6 veckor,
vilka förunnas skulle dem, som till detta möte ej tillstädes
komne voro, sig att betänka, vad heller de ville förena sig
heller icke med närvarande riksens ständer över det, som
här var blivet avhandlat, då ropade allmogen: ’Inge sex
veckor skola förunnas dem, ty det är en för långan dag; de
kunna väl innan en kortare tid besinna sig.’»

Emellertid blev, som nämnt, en frist av sex veckor bestämd.

Följande dag talade Karl till allmogen och sade bl. a.:
»Få adeln väldet och biskoparne råda, så skolen I förnimma,
vilket blodbad de skola reda eder.» Vår sagesman berättar:
»Allmogen ropade med ett högt ljud och begärde, att hans
furstlige Nåde ville taga dem i hägn och försvar. Fursten
sade: ’Viljen I stå bi med mig?’ Bönderna svarade: ’Ja, ja, ja,’
räckandes därmed var upp sin hand. Hertigen sade ytterligare:
’Efter I, gode män, töven denna natt för min skull,
så vill jag giva eder tärepenningar, [1] där I skolen hålla eder
med till morgonen.’ Och viste dem så till sin räntemästare.
Han gav dem vardera 6 öre.

Den 4 mars lät fursten skriva beslutet på pergament, och
efter middag blev det i samtelige biskoparnes närvaro och
mestadels prästerskapets uti ärkebiskopens härbärge
uppläst; och sades dem, att fursten härefter intet mera tänkte
till att förändra. Så lät fursten trycka sitt signet nedanföre
och det tillika underskrev.


[1] Underhållspengar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:28:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/2/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free