Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Örnungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’Jag vill betala Eder hästen’ och tog utur sin taska några
dukater och gav bonden igen, säjandes: ’I kunnen väl
behöva penningar.’ Men om denna herrens leverne och bedrifter
komma väl andra som mera beskriva.»
Både fader och moder härdade sitt barn genom enkla
vanor. Vid det hov, där konungen förbjöd hovfolket att bena
strömmingen och drottningen säges ha mätt ut sytråden
åt hovdamerna, lärdes ingen veklighet. Där fostrades den
blivande fältherren, vilken kunde uthärda samma
vedermödor som den ringaste soldat. Gustav Adolfs bäste vän
och medhjälpare, Axel Oxenstierna, tecknar kort och
träffande andan i det stränga och allvarliga föräldrahemmet
med dessa ord: »Som herr fadren var en allvarsam regent
och stridbar herre och fru modren av lekamen dejelig och
väl uppvuxen, så ock av mod och sinne hög och ädel, alltså
vart han ock strängt uppfödd och till intet annat än arbete,
dygd och mandom hållen. När han begynte att växa till i
åren, enkannerligen sedan han det tionde året nått hade,
blev han av herr fadren mer och mer tillåten att höra och
bivista gemene rådslag, måste alltid vara tillstädes vid
sändebuds förhör; och blev honom på sistone av herr fadren
pålagt att giva sändebud svar och vänjas således vid höge
saker och deras hanterande.»
Karl IX:s egenhändiga »minnessedel» för sonen visar ock,
att fadern besjälades av en levande ansvarskänsla att giva
Gustav Adolf i arv det bästa i sin egen karaktär. Denna
kortfattade samling av ypperliga levnadsregler lyder
sålunda: »En minnessedel för min son Gustav Adolf, den han
i gudsfruktan eftertänka vill och bedja Gud om sin nåd
därefter att leva, så förhoppas jag, Gud skall välsigna honom
i detta livet och sedan förläna ett evigt liv med Kristus och
alla utvalda: Först och främst frukte Gud, hedre fader och
moder och bevise sina syskon broderlig benägenhet,[1] älske
sin faders trogne tjänare, löne dem efter tillbörlighet, vare
miskundsam emot sine undersåtar, straffe det onda och
älske det goda och spakfärdiga,[2] tro alla väl, dock först
läre känna personen, hålle över lag oansett personen,[3]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
