- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
11

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Örnungen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det värsta. Men i sitt sunda sinne och i sin protestantiska
uppfostrans äkta sedliga halt förde han med sig en motvikt
till de lockelser av mångfaldig art, som skulle möta på hans
bana. Fullkomligt obesegrad har han ej utgått ur striden
mellan ont och gott, men man ser karaktären växa i bredd
med lockelsen och frestelsen, som en ädel metall rena sig
från slagget och taga en allt större och renare prägel. Det är
häri och ej i en idealisk renhet, som Gustav Adolfs
personliga storhet ligger: han skulle giva världen det ovanliga
skådespelet av den store statsmannen och fältherren, som
mitt under de utomordentligaste framgångar icke tog sig fri
från att följa moralens enklaste allmänna bud och att
eftersträva den enskilde mannens dygder.»

I Gustav Adolfs yngre år hände det ofta, att det heta
Vasablodet sjöd över, så att han förgick sig med hugg och
slag. År och erfarenhet lärde honom dock småningom den
svåra konsten att behärska sig själv, och oftast kunde man
blott av en hastigt övergående rodnad gissa sig till hans inre
rörelse.

Men ve den underbefälhavare eller ämbetsman, som
oskickligt och slappt utförde ett uppdrag! Mot honom var Gustav
Adolf alls icke nådigare än fadern eller farfadern. Då blev
det ord och inga visor, skarpa ord om tanklöshet,
dumdristighet och pliktförgätenhet; då blev det hot om att
sträng räkenskap skulle utkrävas. I den sinnesstämningen
var konungen mäkta fruktad av sin omgivning.

Försonande verkar dock den egenskapen hos honom,
att vreden brukade gå över lika hastigt, som den kommit.
Det enda undantag, man känner, var hans behandling av
den unge kammarherren Erik Rålamb, ett uppträde,
som kvarlämnat en fläck på Gustav Adolfs eljest så ljusa
bild.

Det var i november 1631, när konungen efter sin lysande
seger vid Breitenfeld tågat ned till sydvästra Tyskland.
Han hade en dag inbjudit flere tyska furstar till en fest i
högkvarteret. Gustav Adolf var vid ypperligt lynne och
underhöll sina gäster med en intressant skildring av slaget
vid Breitenfeld.

Men vad betyder detta! Gästerna få ju varken mat eller
dryck, och det syns på dem, att de börja få underliga tankar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free