- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
23

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Gustav Adolfs friarfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

räkning. Giftermålsplanerna gällde den sjuttonåriga prinsessan
Maria Eleonora av Brandenburg
, som hade rykte om
sig att vara både vacker och älskvärd. Det räcker nog
som förklaring till ynglingens nyväckta intresse.

Men prinsessans broder, kurfursten Georg Vilhelm av
Brandenburg
, hade sina politiska synpunkter på
giftermålsfrågan. Fastän protestant var han rädd för att stöta
sig med Sigismund i Polen och motarbetade därför de svenska
giftermålsplanerna. Detsamma gjorde prinsessans moder,
kurfurstinnan, en energisk och härsklysten dam och således
en farlig motståndare. Då beslöt Gustav Adolf att själv
göra slag i saken och i egen person på ort och ställe begära
ett bestämt ja eller nej.

I april 1620 ligga de två svenska fartygen Scepter och
Jupiter vid Älvsnabben i sörmländska skärgården,
färdiga att föra Gustav Adolfs svåger pfalzgreven Johan
Kasimir, som varit på besök i Sverige, tillbaka till sitt tyska
hemland. Johan Kasimir har redan gått ombord. Vinden är
god, och allt är klart till avsegling, men ändå lättas ej ankar.
Skeppsbefälhavaren blir otålig, och pfalzgreven har svårt
att få ur sig någon förklaring, varför han icke kan ge order
om avsegling. Berättelsen ha vi ur dagboksanteckningar
av en ombord varande svensk adelsman, vid namn Johan
Hand — han var för resten son till Erik XIV:s oäkta dotter
Virginia.

Plötsligt synas några små båtar närma sig skeppen, och
vem får man se komma seglande om inte Hans Maj:t själv
»i en slät grå reseklädning»: »Då kunde man väl tro vart
det skulle gälla», skriver vår sagesman. »En som då intet
blev lustig fanns intet ombord.» Men konungens
följeslagare i småbåtarna bievo nog »storögde», då de fingo klart
för sig, att de, till förekommande av allt skvaller i land
rörande konungens resa, måste följa med på skeppet. En
dylik långtur hade de icke berett sig på. Bland dem som
»med bedrövat hjärta» erforo, att de icke fingo vända om hem,
var »en menlös bonde benämnd Nils Eriksson, i Dalahamn
hemma, som Hans Kungl. Maj:t hade tagit med sig på
båten till att styra». En av småbåtarna sänkte man, och en
annan lät man driva i land.

Knappt hade konungen kommit ombord på Scepter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free