- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
30

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolf som barn och yngling - Gustav Adolfs friarfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samtycke. Gustav Adolf hade till sist blivit så itänd för sin
sak, att han förklarade sig vara besluten att enlevera
prinsessan, om man icke ville godvilligt giva henne åt honom.

Så skulle det också till sist nästan gå. Det enda hinder, som
nu återstod, visade sig nämligen mycket vanskligt att
övervinna. Georg Vilhelm var stött över det villkorliga bifall hans
moder utan hans vetskap givit, och hans ängslan för Polens
konung hade ej minskats, tvärtom. Då tog Axel Oxenstierna,
som på hösten kom till Berlin i spetsen för en stor
beskickning, ett avgörande steg, till vilket den handlingskraftiga
änkekurfurstinnan oväntat nog befanns villig att medverka:
hastigt och lustigt beslöto de, att prinsessan utan vidare
skulle föras över till Sverige i sin moders sällskap.
Oxenstierna skulle fara till braunschweigska hovet, där Maria
Eleonora vistades hos sin gifta syster, hämta prinsessan
där och sedan möta kurfurstinnan i Mecklenburg.

Planen sattes genast i verket. Efter tre dagars vistelse
vid braunschweigska hovet reste Axel Oxenstierna därifrån
i sällskap med Maria Eleonora och hennes syster, som fått
sin gemåls tillåtelse att följa med »till havet». Under tiden
hade kurfurstinnan gjort sig i ordning till resan eller rättare
sagt flykten. Pengar hade kurfursten vägrat henne. Men
hon visste råd. Genom en hemlig gång hade hon tillträde
till den kurfurstliga skattkammaren, så att reskassa hade
hon icke svårt att förse sig med. I slutet av september
anlände sällskapet till Wismar, där svenska fartyg lågo redo
att avsegla med rymlingarna. Gustav Adolf mötte sin brud i
Kalmar, och den 25 november firades bröllopet med pomp
och ståt i Sveriges huvudstad. Romanen hade fått sitt
lyckliga slut.

Men vem kunde väl då ana, att den överlyckliga, av
skönhet strålande Maria Eleonora, som av kärlek flytt till Sverige,
skulle ett par årtionden senare under ännu mera
uppseendeväckande omständigheter fly därifrån?

Litteratur:
Johan Hands dagbok under konung Gustaf II Adolfs
resa till Tyskland 1620 (Historiska handlingar: del VIII).


E. Hildebrand, Nya bidrag till Gustaf II Adolfs
historia. (Historisk tidskrift för 1882.)


Severin Bergh, Gustaf II Adolfs friarefärd till
Tyskland 1620. (Ord och bild för år 1909.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free