Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Danska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Västergötland, somt av fienden förbränt, somt i fiendens
händer. Det andra, som över är, måste ock förvänta
fiendens infall dageligen.»
Torneå socknemän klagade t. ex. på våren 1613 över att
»den ringa säd, som vi i fjor fingo av åkern, förtärde ryttarne
med deras hästar i förliden vinter, och största hopen av oss
nödgas skava var dag barken utur trän till livsuppehälle,
och vår åker ligger osådd».
Den närmaste och största faran hotade från Danmark.
Med detta land gällde kampen icke blott några utanverk,
utan här var det fråga om liv eller död. Kalmar, den ena
av »rikets nycklar», hade redan råkat i arvfiendens händer,
och den andra, Älvsborg, hotades av samma öde. Den
hjälte, som skulle sluta med att föreskriva Europa lagar,
måste, som Geijer säger, »begynna med att återsöka
nycklarne till sitt eget rike».
Vart den unge konungen vände sina blickar, möttes han
av brist ock armod. Sveriges tillstånd fördystrades
ytterligare genom de utländska legotruppernas våldsamma
framfart. Både från enskilda personer och hela landsändar
kommo klagomål till konungen över att i landet inkommit »en
hop med främmande icke folk utan djävlar, som frukta
varken Gud eller människor utan draga omkring med horor,
röva, stjäla, våldgästning göra, borttaga och utrida
böndernas hästar, traktera[1] och slå undersåtarne lika som
oskäliga kreatur, så att präster, bönder och annat svenskt
folk är icke mer aktat av det främmande krigsfolket än
hundar». Konungen måste utfärda särskilda befallningar
till länsmännen att hjälpa allmogen att fängsla dylika
våldsverkare och föra dem »bundne i bastrep» till närmaste fängelse
att stånda sitt tillbörliga straff. På sina håll uppstodo
formliga bataljer mellan legoknektarne och den fredliga
befolkningen, varvid flera å ömse sidor blevo sårade och dödade.
Klagomålen gällde dock icke uteslutande det främmande
krigsfolket. Man får t. ex. år 1613 höra Västerbottens
allmoge frambära till konungen sina bekymmer över att
högfärdsandan farit i det manskap, som utskrivits från
landskapet, så snart dessa män fått namn, heder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
