- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / III. Gustaf II Adolfs, Kristinas och Karl X Gustavs tid 1611-1660 /
35

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Danska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

värdighet av soldater. »Medan de voro landsknektar och hade
det namnet» — så klagade bönderna —, »ställde de sig väl
och togo till godo, vad en fattig man hade råd att giva
dem både till kläder och föda. Men sedan dessa här nu
fingo det nya namnet, att de skulle kallas soldater, ställa
de sig efter de främmande soldaters namn och ordning med
pockande och snorkande och överfallande. Gud skall känna,
vad tunga och besvär vi, fattige allmoge, dessförutan i
denna här besvärliga tiden måste draga; måtte ock icke
lida någon orätt av våre egne infödde.»

Tiden syntes Kristian vara inne att göra upp sluträkningen
med Vasahuset. På nyåret 1612, så snart kölden spänt broar
över älvar och sjöar, började kriget igen med att en dansk
här bröt in över Blekings gräns, förhärjade Värend och
brände Växjö stad med dess gamla minnesrika domkyrka
samt Kronobergs slott. Gustav Adolf hämnades genom att
rycka in i Skåne och i sin tur hemsöka detta landskap med
eld och brand. Förödelsen gick fram över några och tjugu
socknar. »Trupperna fingo grassera, skövla och bränna efter
egen vilja», skriver konungen till hertig Johan. Sådan var
krigets fruktansvärda lag. Krigföringen bestod alltjämt,
som under medeltiden och nordiska sjuårskriget, i vilda
gränsfejder, där det å ömse sidor gällde »att röva, bränna och
slå ihjäl allt vad man kunde komma över». »Det hela var»,
säger en historieskrivare, »som en vildsint bärsärkagång
med knytnävslag, hårdragning och blodviten.»

På hemvägen från sitt skånska härjningståg råkade svenska
hären ut för en olycka. Större delen av trupperna höll
nattrast vid Vittsjö kyrka ej långt från gränsen och använde
kyrkan som kvarter för sina hästar, medan soldaterna
själva värmde sig vid lägereldar, som de upptänt bredvid den.
Här blevo de i djupaste ro överfallna av en dansk styrka på
600 man, som tack vare mörkret och förvirringen kunde
hugga ned en stor del av sina vida talrikare fiender och
skingra återstoden. Gustav Adolf själv lyckades endast
med knapp nöd rädda livet. Hans livhäst blir tagen. Han
kastar sig i mörkret upp på en annan springare, men under
flykten över den lilla Pickelsjön norr om Vittsjö kyrka
brister isen under honom, och det ser ut, som skulle hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 13:08:16 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/3/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free