Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav II Adolfs ärvda krig - Ryska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sigismunds son Vladislav till tsar. Därmed öppnade sig för
Sigismund den stolta utsikten att förena Polens och
Rysslands kronor på sin efterträdares huvud. Den polska makten
intog således samma härskande ställning i södra Ryssland
som den svenska i norr. »Kampen inom Vasahuset var»,
såsom Martin Weibull säger, »förd ända till trappstegen av
den ryska tronen.»
Nyare forskningar i denna upprörda tids historia göra
troligt, att norra Rysslands ledande män verkligen voro
allvarligt betänkta på att i valet av en svensk prins söka
bot för rikets söndring och olyckor. De ville anlita svensk
hjälp till samhällsordningens återupprättande, alldeles som
ryska folket gjort åtta århundraden förut.[1] Man utgick
ifrån att om en svenskfödd tsar valdes, skulle man få
Sveriges hjälp mot polackerna, medan man i annat fall finge
både svenskar och polacker som fiender.
Det var nu av vikt, att Karl Filip snart infunne sig i sitt
nya rike, ty då borde åtminstone hela det nordliga
Ryssland omedelbart tillfalla honom. Detta framhöll också De la
Gardie i brev till svenska hovet. Men fördröjdes hans resa,
skulle det väcka ryssarnes misstankar för svek, och man
kunde befara, att de i sin förtvivlan komme att söka sig
en annan tsar. För svenska drottningen tedde det sig
emellertid allt för äventyrligt att släppa sin son ifrån sig till
det orosfyllda landet långt borta i öster, och Gustav Adolf
å sin sida trodde ej på möjligheten av att fästa tsarkronan
på sin broders huvud, åtminstone så länge Karl Filip ännu
var i den ålder, att han själv måste ledas av andra.
Dröjsmålet blev ödesdigert. Från södra Ryssland utgick
en nationell och religiös rörelse, ledd av botpredikanter
och profeter, som predikade krig mot kättarne och deras
anhang, både katoliker och lutheraner. Detta parti
genomdrev på våren 1613 valet av en rysk stormans son vid namn
Mikael Romanov till tsar, och en förklaring utgick till
alla rättrogna ryssar, att nu skulle landet äntligen befrias
från både de papisters och de lutheraners besmittelse.
Ryssarnes nyvunna kraft visade sig i en seger över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
